Skrivblogg

Bröt min egen regel

18 juni 2025

PÅBÖRJA ALDRIG NÅGOT NYTT – INNAN DET DU REDAN PÅBÖRJAT ÄR KLART.

Låter ganska självklart.
   Jag höll på ett med ett skrivprojekt men hade kört fast vid ett ställe och av någon anledning fick jag ett uppslag till ett nytt projekt i det läget. Det händer ibland, inget konstigt med det. För att inte glömma bort uppslaget skrev jag ner grundidén väldigt kortfattat. Det som jag egentligen har svårast att komma på normalt sett är titeln. Till den här idén kom titeln direkt.
   Efter jag skrivet ner grundidén försökte jag vända fokus tillbaka till projektet jag höll på med men huvudet ville inte låta det nya vara.
   Det fanns bara en lösning. Kör på med det nya och se vart det leder. Storyn kom naturligt. Karaktärerna likaså.
   I det sista skrivprojektet var kapitelplaneringen lång, en del kapitel tog en A4 sida i ren planering. I det här projektet planera jag alla 71 kapitel på under fyra A4-sidor. Istället för att planera noga exakt vad som skulle hända i varje scen gav jag dem stödord, en del kapitel fick bokstavligen ett ord att utveckla kapitlet runt.
   I efterhand fungerade det upplägget ganska bra. Det gav fantasin fritt utrymme att utveckla kapitlen ibland överraskande även för min del. Men där fanns negativa sidor också. Under skrivprocessen radera jag två kapitel efter jag skrivet dem. När jag ställde mig frågorna: för det handlingen framåt? Gör det här handlingen för komplicerad i onödan? Svaren fick mig att radera båda kapitlen.
   När jag gjorde första genomläsningen radera jag ytterligare ett kapitel och det var ett kapitel jag sett framemot att skriva en längre tid under planeringsfasen. Det hela blev en onödig upprepning men det känns fortfarande sådär behöva ta bort det.    Börja med researcharbetet i början på februari och hade råmanuset färdigt i början på juni. Det är ovanligt fort för att vara mig.    Och hur blev resultatet?
   Jag vill tro att det blev bra, rent av en ny tänkbar serie i framtiden. Just nu har jag det iväg för en första genomläsning.

Som vanligt efter ett manus är klart, känner jag mig tom inombords. Det är som energinivån går ner som på en signal. Tanken på att börja titta på skrivprojektet jag lät vara har inte ens fallit mig in än. För att komma igång med det igen måste jag läsa igenom det från början, kommer inte ens ihåg var jag sluta eller vad problemet var.
   Min laptop börjar visa sin ålder på plus 10 år nu. Förra året lät jag installera om den vilket väckte nytt liv i den men nu börjar den ramla sönder. Under skrivningen ramla en tangent av t.ex. (ingen viktig men ändå) och där är en spricka i skärmhöljet. Batteriet har varit dåligt i åratal men det går att överkomma såklart. Förhoppningsvis håller den ett tag till.

Detta var allt för denna gången.

Genomläsning 1

24 aug. 2024

Den första genomläsningen är genomförd.

När jag gör den första genomläsningen fokuserar jag på att gå igenom storyn (handlingen) för att se till att den fungerar eller hur man ska säga. Samtidigt dyker där alltid upp saker att ändra, konstiga meningar och sådant.

I det här manuset märkte jag ganska tidigt där var fel på tidslinjen. Där är en del hopp tillbaka i tiden, händelser, minnen, sådana saker. Jag sitter med ett A4-block framför mig när jag läser och gör anteckningar om saker jag hittar, alltså de stora sakerna, som det här med tidslinjen, småsaker som med meningar och stavfel ändras direkt. Problemet är att jag ibland slarvar skriva ner exakt var i manuset jag hitta problemet (kapitel och sida) men det går hitta via sökfunktionen i Word som tur är.    När genomläsningen är klar går jag tillbaka till anteckningarna och gör de stora förändringarna eller tar bort saker jag antecknat som antingen inte fått en lösning eller är överflöd. Ibland dyker där upp kreativa saker som kommer från ingenstans när jag skriver och sedan glöms dessa bort och får ingen lösning. Planteringar kan man kalla det. I det här plocka jag bort två, inte jättestora men inte heller viktiga för storyn.

Samtidigt reagera jag på dialogen flera gånger. Mina karaktärer hade en tendens att svara på en fråga med en annan fråga.
   Som exempel: (inte tagit från manuset)
   ”Varför gjorde du på det sättet?”, fråga karaktär ett.
   Varför gjorde inte du?”, svara karaktär två.
   Det är inget jag tidigare reagerat på jag gjort. Många ställen har jag skrivit om, andra lät jag det vara kvar, beroende på situation.
   En annan sak jag inte förstår är när jag skriver dialog är att jag av någon anledning hör den på engelska i huvudet. Flera gånger under skrivprocessen fick jag stoppa mig själv när där börja smyga in engelska uttryck eller slanguttryck.

Totalt tog jag bort cirka 3 500 ord mot originalversionen, det är som att jämföra ta bort ett fem sidors kapitel. På det stora hela är det ingenting, ingen riktig redigering egentligen.
   Manuset är nu skickat på en första genomläsning av utomstående.

Alltid spännande hur det går. Detta är tänkt som del ett av en trilogi, åtminstone.   
   Problemet är jag inte vet nu vad som ska hända i kommande del. Jag vet precis hur första kapitel ska vara, det har jag planerat sedan flera månader tillbaka. Men vad som sen ska hända i själva manuset är en bättre fråga. Samtidigt är det ingenting jag behöver brottas med nu.
   Vid nästa genomläsning överväger jag låta testa PDF läsa upp manuset för mig, det är ett råd jag fått via en författargrupp. Det hade varit bättre göra det i Word men min version har inte den funktionen. Däremot gillar jag inte lyssna på mina egna texter, känns väldigt konstigt. Men det ska vara ett bra sätt hitta stavfel och konstigheter i texten så får överväga göra det.

Kommen till den här punkten känns det tomt. Manuset har upptagit mycket av mina tankar och tid de sista månaderna och nu när jag skickat iväg det är det helt enkelt tomt. Den känslan har jag haft förr och den försvinner alltid till sist.
   Däremot har jag inte kommit fram till en titel än. En kväll när jag gått och lagt mig dök där upp en i huvudet men istället för att gå upp och skriva ner den somna jag och glömde den. Var den verkligen bra dyker den upp igen – någon gång.

Ha det bra till nästa gång!

Resultatet av 2 års planering

10 aug. 2024

Som titeln säger, det tog två års planering i huvudet och på papper i diverse former för att komma fram till den här punkten.
   Ett nytt manus.
   Mitt längsta hittills.
   Det sista kapitlet skrevs igår kväll och med det är råmanusversionen klar.
   387 A4 sidor och 174 352 ord.
   Skrivprocessen gick oväntat smärtfritt med ett par mindre stopp.
   Istället för att planera kapitel för kapitel som jag brukar efter hand jag skriver, valde jag den här gången att planera dem i omgångar, cirka 20 åt gången där målet var att skriva en kort notering hur kapitlet skulle börja och sluta samt vad som skulle hända i det såklart. Det kunde inkludera vissa förslag på hur dialog kunde låta, men den ändra jag ganska ofta ifrån planeringen men var bra att ha som grund för tankegången.
   Allt detta skrev jag för hand för att sen behöva renskriva då jag ibland knappt kan tydda min egen handstil. Varför inte skriva den direkt i datorn då? Av någon anledning tänker jag bättre sitta med en stiftpenna i handen än framför ett tangentbord när det kommer till den här delen av processen.
   För det mesta kunde jag få plats med två till tre kapitelplaneringar på en A4 sida men desto längre in i manuset jag kom blev planeringarna längre och vissa blev en hel A4 sida själva, inte för det betyder kapitlen blev jättelånga. Jag levde mig helt enkelt in i kapitlet för mycket och gjorde det extra detaljerat, mindre utrymme för att improvisera även om jag gjorde det i viss utsträckning ändå. Kapitlen varierar i längd från två till sju sidor.

De första kapitlen till det här manuset skrev jag för två år sedan, 2022, de första fyra rättare sagt. Där tog det stopp för det stod omgående klart för mig att det här skulle kräva mer tankeverksamhet från min sida få det att gå ihop som en enhet.
   Sen gick tiden, veckor blev till månader utan huvudet ville komma fram till en lösning. Sen en dag, klicka det till i huvudet eller hur man ska säga. Jag insåg vad som saknades och planeringen återupptogs och ny research behövdes. De fyra kapitlen som jag skrivet övergick ifrån att bli de första fyra till att dyka upp senare.
   Enligt min uträkning tog manuset efter all den tiden cirka fem månader att skriva (157 dagar enligt Word). I min värld är det ganska snabbt för att vara mig men jag vet andra som skriver betydligt mer och snabbare än det.

Vad väntar nu?
   Min förta genomläsning och redigering stundar.
   Den fruktar jag, för jag vet hur mycket jag kommer behöva ändra, samt allt jag behöver ha koll på, planteringar i handlingen som förhoppningsvis inte improviserats och sen glömts bort, det händer tyvärr. Problemet är att inte dras med i handlingen utan verkligen läsa texten och hålla viss distans till det. Kanske låter det konstigt, men det är hur jag upplever den här processen.
   Med 96 kapitel att gå igenom känner jag att det här kan komma att ta sin tid. När jag läser mina egna manus brukar jag vara nöjd om jag läser 10 kapitel om dagen, så säg i så fall det här manuset skulle ta 10 dagar gå igenom. Det känns som spontant redan nu innan jag dragit igång att det kommer ta längre tid än det. Där finns ingen deadline så ingen stress ska vara nödvändig men ändå vill man få det gjort fort för det mesta.
   I normala fall brukar jag alltid skriva ut en kopia efter den första genomläsningen. Den här gången tvivlar jag på det. Känns som det skulle ta hårt på skrivarpatronen och inte för att nämna antalet papper. Oavsett är det inget som behöver bestämmas nu.
   Och slutligen.
   Titeln.
   Jag har inte den blekaste aning – inte än! Där kommer dyker alltid upp något till sist.

Ha det bra till nästa gång!

Storytel Original (?)

28 jan. 2024

För tillfället har jag sex manus som jag ärlig talat inte vet vad jag ska göra med. I en av mina författare grupper läste jag om att skicka till Storytel Original. Sedan dess har jag rannsakat mitt huvud om det är något jag borde testa.
   Personligen är jag ingen som lyssnar på ljudböcker särskilt mycket. Men detta handlar inte vad jag föredrar själv, det handlar om att hitta läsare/lyssnare och många använder ljudböcker.   
Det finns inga garantier med ljudböcker. Du kan ha en jättebra bok men som tillintetgörs om din uppläsare inte håller måttet enligt lyssnaren.   
   Jag tror inte lyssnare förstår hur svårt det är att välja uppläsare. När jag skulle välja till min publicerade ljudbok fick jag fem två minuters klipp skickade till mig med olika personer för att välja en av dem. Det var skitsvårt!   
   För det första visste jag inte om jag ville ha en man eller kvinna som uppläsare, bara det var ett svårt beslut. När jag nu i efterhand kollar på kommentarerna, får uppläsaren mycket kritik, en som till exempel säger hen gav upp efter 42 minuters lyssnande. Jag förstår folk inte gillar en persons röst, men det förstör för mig när nya eventuella lyssnare läser sådana kommentarer och gå vidare utan att testa själva först.   
   Bland mina manus sitter jag på en fantasy serie på fem manus. Jag har haft problem hitta svenska förlag som eftersöker fantasy. Det är en av anledningarna jag överväger testa skicka dem till Storytel Original. Där kanske de kan komma ut som ljudböcker i varje fall, men det blir ingen tryckt version att hålla i handen så att säga, vilket för mig är en del av det här med att skriva.   
   Och de här problemet med hitta rätt uppläsare känns ännu viktigare med den här serien än med mitt tidigare manus. Där handla det om ett manus, här handlar det som sagt om fem. Till en serie vill man ogärna byta uppläsare, det har jag sett många klaga på hända i andra serier. Med andra ord, hitta rätt uppläsare är superviktigt om serien ska lyckas.   
   Allt detta i kombination gör mig tveksam och vet inte om det är värt det.


Härifrån kommer det inte handla om Storytel Original längre, så om det var därför du kom hit för att läsa kan du sluta nu.

2023 blev inte det skriv år som jag hoppats att det skulle bli. Varför det blev på det sättet kan jag endast spekulera i, det finns säkert olika förklaringar och anledningar. En förklaring antar jag var hybribkontrakten jag blev erbjuden, de sög ur mig en del av min inspiration till att skriva.   
   Det är anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen under 2023, det har inte funnits något att säga, förhoppningsvis blir det bättre det här året, det återstår att se.   
   Nu har vi gått in i 2024.   
   En tid har jag haft ett uppslag i huvudet till en dystopi berättelse. Under 2023 skissa jag en hel del på den, börja bygga upp berättelsen men det gick ganska trögt tyvärr. Jag börja skriva ett par kapitel till den på test för att se om jag på det sättet skulle komma igång men det rann ut i sanden.   
   Den senaste tiden har jag sakta men säkert börja bygga på berättelsen igen. Den här gången har karaktärerna börjat komma vilket saknades innan, nu är min förhoppning det ska fortsätta så att jag någon gång i en snar framtid ska komma igång igen, troligtvis får jag skriva om allt från början men det spelar ingen roll.

När det slår till

13 dec. 2022

Månaderna har sprungit iväg sedan mitt senaste inlägg, det är skrämmande hur fort tiden går!

Tyvärr har jag inte något positivt att börja med när det kommer till var mitt senaste inlägg tog slut. Efter jag tackat nej till mina kontraktsförslag gick jag vidare och valde skicka det ena av de två manusen till ytterligare ett hybribförlag. På sätt och vis var det ett test, dels för att se om där verkligen fanns intresse för manuset samt deras prissättning mot det första jag fick.   
   Det dröjde en dryg månad innan svaret kom att även dessa var intresserade av manuset. Jag fick ytterligare ett utlåtande av det vilket kändes lovande.   
   Men det viktigaste var prissättningen nu när jag visste vad jag hade att förvänta mig.   
   Priset var lägre än vad det första förlaget erbjöd men alldeles för dyrt för mig. Återigen fick jag tacka nej men förlaget gav sig inte i första taget och jag fick ytterligare ett förslag på cirka halva summan om jag bara gick för pappersutgivning. Det ska erkännas att detta intresserade mig även om jag vet hur många fler som föredrar ljudböcker nuförtiden. Jag övervägde förslaget men förnuftet fick överhanden och jag tacka nej till slut. Den här gången kändes det inte lika illa inombords när jag visste vad jag hade att förvänta mig men det ska erkännas – det sög ändå!

Vad jag försöker ta med mig ifrån det här, är att jag försöker intala mig att det finns någon form av intresse för det här manuset även om hybribförlagen är lite ökända ge ut allt de kan för att tjäna pengar på författare eller rent av ”köpa författare”.   
   Detta är kanske inte en sanningsenlig bild men jag kan på sätt och vis förstå folk som får kontraktsförslag som kan kännas skyhöga och sen kännas tvingade fatta snabba beslut.   
   Jag upplevde lite samma sak. När vi hade kommit överens om den mindre summan fick jag ett kontraktsförslag på den högre summan vilket kändes lite oseriöst, påtvingande på ett sätt precis som de inte var helt med i vad vi diskuterade. Jag påpekade priset var fel och fick direkt ett ändrat kontrakt men den där känslan satt likväl kvar trots de rättade till misstaget på ett par timmar.     
   Kontraktet kom en tisdag och jag hade inte tid skriva ut det och läsa igenom det förrän till helgen, men när det blev torsdag fick jag mail och frågan om jag inte gått igenom det än. Det fick mig känna varför denna brådska? Jag svara som det var att de skulle få ett svar av mig måndag morgon och då fick de mitt slutgiltiga nej.   
   Trots det gått ett tag sedan dess, har jag fått två påminnelser på mailen jag har ett kontraktsförslag ifrån dem jag inte skrivit under än som känns oseriöst. När jag slutgiltigt tackat nej skulle det i min perfekta värld det här kontraktet tagits bort och jag skulle inte höra av dem mer, det skulle inte automatiskt skickas ut påminnelser till mig längre. Nu har kontraktstiden gått ut så fler mail ska inte komma men där skulle inte kommit en enda påminnelse.

Nu släpper vi den här röran för den här gången och går över till något annat.   
   Idag när jag var ute och gick i vinterkylan slog inspirationen till ett nytt manus in. Ibland är det lustigt när nya idéer dyker upp i huvudet. Som varje gång det händer känns det här intressant och man vill omedelbart sätta sig ner och ta tag i det. Skulle påstå det här är någon form av äventyr/fantasy manus. I och med det dök upp i huvudet för bara några timmar sedan vid det här laget finns det bara en grundidé men den ska jag ta och skriva ner och strukturera i en mindmap som jag alltid gör sen får vi se om jag kan utveckla den framåt.

Det här är med högsta sannolikhet mitt sista inlägg för året. För att sammanfatta det skrivmässigt är jag enormt besviken på vad jag presterat tyvärr, det har inte alls blivit vad jag tänkt mig, det känns tyvärr som mest motgångar i år.

Jag önskar er en tidig God Jul och Gott Nytt År så hörs vi igen 2023!

Ibland blir det inte som man tänkt sig

29 aug. 2022

Då och då när tiden känns mogen skickar jag in manus till olika förlag.
   För cirka två månader sedan gjorde jag det sist. Skillnaden den här gången var att jag valde skicka in TVÅ manus på samma gång. Varför jag valde att göra det vet jag ärlig talat inte, det bara kändes rätt. Ett av manusen har jag skickat till några förlag tidigare utan framgång, det andra var första gången jag skicka någonstans.

I början av förra veckan kom där ett mail, ett sådant där som man alltid önskar ska komma: ”Efter att ha tagit del av ditt manus har vi gjort bedömningen att vi vill ge ut din bok på vårt förlag.”
   En sådan mening skickar ett glädjerus genom en.
   Där stod såklart mycket mer än det men det är där man hänger upp sig följaktligen. Samtidigt blev jag lite konfunderad för det stod ingenting i mailet om vilket manus det handla om, jag hade som sagt skickat in två samtidigt.
   Jag svara på mailet senare på kvällen när de första känslorna lagt sig. Självklart var den första frågan jag ställde vilket manus det handla om, och att jag var intresserad höra mer vad de hade att säga.

Det tog två dagar, sen kom svaret: ”Vi är intresserade av båda dina manus.”
   Att säga mina ögonbryn for upp i pannan är en underdrift. Där kom några väl valda ord ur min mun som inte behöver upprepas här men ni kan nog tänka er några av dem.
   Samtidigt medföljer där två lektörutlåtande om mina manus:

Manus 1: ”Författaren uppvisar ett stort engagemang för sitt verk och karaktärer. Det, tillsammans med det goda språkbruket, gör det här till en gedigen berättelse om huvudkaraktärens utveckling från tonåring till vuxen man.”

Manus 2: ”Det här är klassisk fantasy i sin bästa form: med stark världsbyggnad, gott mot ont, odds som överkoms, och stora äventyr!”

Onekligen blev jag nöjd läsa det om mina manus, vem hade inte det vill jag tro.
   Efter det följde lite mer instruktioner, samt TVÅ KONTRAKTSFÖRSLAG.

För att inte göra det hela för komplicerat eller gå in på för mycket detaljer, visar det sig när jag läser kontraktsförslagen att de är villiga erbjuda mig hybridutgivning.
   Och vad är nu hybridutgivning frågar ni er? För att vara helt ärlig var jag själv inte helt säker, jag har hört uttrycket tidigare men aldrig själv behövt sätta mig in i det.
   Kort sagt, kan man säga, jag blev erbjuden medfinansiera utgivningen av mina manus. Jag skulle betala för förlagets tjänster och de skulle hjälpa mig med allt praktiskt; redaktörer, formgivning, marknadsföring, omslag, kort sagt allt sådant ni kan tänka er.
   I mina kontrakt stod där svart på vitt vad det skulle kosta mig, jag kan tänka mig jag gör folk nyfikna nu men jag tänker hålla den summan för mig själv, den var ansenlig, det räcker. Manus ett skulle bli något billigare än manus två, kan tilläggas, antagligen på grund av längden.

Kort sagt kan man säga, där och då, försvann i stort sett all glädje sin väg. Det ska tilläggas att jag inte vänt mig till förlaget för hybridutgivning, de erbjuder både traditionell utgivning och hybrid. Jag tänker inte heller nämna vilket förlag det handlar om, det spelar ingen roll i sammanhanget.
   I kontraktet stod det att kontraktsförslaget jag hade framför mig gällde i tre månader ifrån det att jag mottagit det. För att vara helt ärlig, tror jag att jag fattade mitt beslut på ett par timmar, när alla stormiga känslor inombords lagt sig.

Trots att jag fattat det logiska beslutet kändes det rent ut sagt skit.
   Samtidigt kände jag att jag vile veta mer. Detta är ett förlag som innan detta var okänt för mig. Jag är inte vidare aktiv på Facebook men det finns riktigt bra användningsområde för det. Jag är med i en författargrupp och skrev en fråga där om andra erfarenheter av förlaget, för att jämföra med andras upplevelser.
   Det dröjde inte länge innan jag hittade trådar i en grupp som handla uteslutande om detta förlag. Visst, man måste vara källkritisk men deras upplevelser var lika med mina egna och det stärkte mig fatta det beslut som jag i huvudet redan fattat även om det kändes skit inombords. Läste nog de där trådarna i ett par timmar, och de sträckte sig tillbaka till ungefär 2019.
   Jag gav huvudet ytterligare en natt tänka och acceptera valet jag gjort innan jag svara på mailet och tacka nej till båda kontraktsförslagen. Trots att det var det enda logiska att göra, kändes det tungt efteråt. Det är som den där klassiska klyschan, ett steg framåt, två steg bakåt. Får lägga det i kolumnen en erfarenhet rikare även om jag kunde varit utan den.

Fick med mig två lektörsutlåtanden ur det här i varje fall, jag väljer att tolka dem som genuina och lägga dem i den positiva delen om där nu ska finnas någon sådan här.

Nu är det nya tag som gäller, där finns alltid nya manus och historier som ska berättas, även om det kommer ta lite tid smälta allt detta som fortfarande är färskt.

Ett stort tack om ni orkat läsa hela väggen hit! Blev lite längre än jag trodde, ha det bra till nästa gång!

Frusen axel

14 juni 2022

En förklaring till varför mitt skrivande har varit begränsat hoppa jag över i mitt tidigare inlägg. Detta är en sammanfattning av vad som hänt så om du är här för att läsa om min skrivprocess kan du sluta läsa här för denna gång:

Augusti 2021.
   Jag har inget exakt datum när det bröt ut men det är mindre viktigt. Det som jag minns tydligast är att det började någonstans mellan covidvaccin dos ett och två för min del i halva augusti.
   Tillsynes från ingenstans började det värka i höger axeln. Min första tanke var att jag överansträngt axeln eller fått något i kläm som skulle ge med sig efter ett tag Till en början var det inget som störde direkt, var mest irriterande.
   Under september/oktober blir det allt värre. Det går till en punkt när jag inte längre kan sträcka armen rakt över huvudet eller sträcka den bakåt för att stoppa ner en tröja i byxorna t.ex. Sitta vid en dator blev allt mer smärtsamt, speciellt att använda musen.
   Det var däremot inte det värsta - det var nätterna.
   Det var omöjligt hitta en bekväm sovställning. Tre gånger per natt var det till att gå upp och ta något kallt och kyla ner axeln, det enda jag hitta som fungera.
   När månadsskiftet till november kom och smärtan fortsatte utan förminskad styrka tog jag kontakt med sjukvården. Fick omgående en tid hos en sjukgymnast. Efter undersökningen konstaterar han diagnosen frusen axel. (Mer känd som frozen shoulder men det är skuldra och i mitt fall var det axeln det handla om så inte felöversatt.)
   Han berättade för mig det kan ta upp till 18 månader innan jag är 100 % frisk i axeln igen, alltså räknat ifrån när jag först fick symtom. Det var inte vad jag ville höra. Jag fick en del tips på vad jag kunde göra för att lindra smärtan som visade sig hjälpa, som att låta armen dingla fram och tillbaka typ trettio gånger i rad flera gånger per dag när smärtan satte in.
   En annan sak var att kyla ner den men det visste jag redan. Jag hade även köpt ett axelskydd som jag mest tänkt försöka använda på nätterna men det visade sig fruktansvärt obekvämt sova med, dock använde jag den till och från dagtid. Han erbjöd mig även kortisonsprutor men jag valde att avvakta med det för stunden, vid det här laget visste jag inte om smärtan fortfarande skulle bli värre eller om detta var det värsta det skulle bli.
   Samtidigt blev jag varnad att det en dag kunde gå över till nästa arm, en tanke jag inte ville tänka på.
   Med diagnosen hade jag något att förhålla mig till i varje fall.
   Smärtan fortsatte men med tipsen gick det lindra den värsta för det mesta även om jag fortfarande inte kunde lyfta armen ovanför huvudet, vilket jag inte kunnat på månader vid det här laget. Som tur är var vänsterarmen frisk och min dominerande arm. Det betydde att jag inte behövde ställa om allt i livet. Som en högerhänt kan tänka sig, tänk om du en dag måste göra allt du i normala fall gör med din högerarm med vänster istället? Inte kul, allt blir bakvänt.
   I december 2021 runt jul tror jag det var vaknade jag en morgon och konstatera jag hade sovit en hel natt för första gången på månader. De senaste veckorna hade jag sakta med säkert sovit bättre och bara varit uppe en till två gånger istället för tre gånger per natt. Det var en enorm lättnad.
   Det blir februari 2022.
   Jag vaknar en morgon och utan att tänka mig för sträcker jag armarna över huvudet för att sträcka ut som man gärna gör på morgonen med den stora skillnaden att den här gången följer högerarmen med upp – smärtfritt. Det blir den bästa dagen på månader. Såklart var det inte tillbaka till det normala bara för det. Jag var mycket försiktig anstränga armen. Där kom en del bakslag när smärtan kom tillbaka igen som hugg i axeln men inte den konstanta smärtan som innan.
   Äntligen började det kännas ljust igen.
   Tanken på att det skulle 18 månader innan armen blev bra satt fortfarande färskt i minnet. Var ju långt ifrån så långt kommen.
   En lördagseftermiddag i mars månad efter jag varit ute tror jag knappt det är sant. Vänsterarmen känns konstig. Vad är det nu frågan om? Vaknar dagen efter med att vänsterarm är lika dålig som högern varit. Känslan av uppgivenhet svämmar in. Börjar omedelbart följa de råden jag fått för högern med skillnaden att allt är bakvänt nu. Vid minsta grej måste jag tänka mig för vad jag gör. Värsta blev att bädda sängen om morgnarna, det gick inte att hålla i täcket något jag inte hade problem med på det sättet när jag hade ont i högern.
   Tre dagar.
   Det var hur länge smärtan satt i innan den lättade.
   Juni 2022.
   Och statusen idag?
   Högerarmen skulle jag säga är tillbaka på höga 90 % idag. Där är fortfarande en del dagar när den bråkar lite men har knappt behövt kyla den alls, ett par gånger sedan mars månad.
   Vänsterarmen beter sig fortfarande konstigt. Den värker till och från men det har inte brutit ut som i högerarmen mer än de där dagarna i mars hittills och jag hoppas innerligt det fortsätter på det sättet. Tyvärr är jag medveten om att det kan bryta ut med full styrka i den när som helst. Förhoppningsvis ska det aldrig hända men det får tiden utvisa som man säger.
   Allt det här stoppa mitt skrivande, kanske en dålig ursäkt för det för jag vet jag kunde fått in några timmar dagligen när smärtan inte var hanterbar. Nu gäller det att försöka hitta tillbaka till alla rutiner igen, vilket jag hoppas snart ska ske.

Jag ber om ursäkt, det här inlägget blev längre än jag föreställt mig. För att vara ärlig är det nog blev det längsta jag skrivet på oroväckande lång tid i en sittning vill säga.

Till nästa inlägg, njut av vädret och ha en skön sommar!

Kapitel/Scen

29 apr. 2022

Pinsamt länge sedan sist jag uppdaterade nu. Anledning är enkel. Det har varit trögt på skrivfronten för länge för min smak.
   De sista veckorna har jag aktivt försökt ändra på det genom att skriva en inledning/prolog till manusidén jag beskrev i mitt förra blogginlägg. Normalt sett skriver jag ett sådant kapitel på en dag. Den här gången tog jag mig min tid, skrev ett stycke om dagen om en specifik sak och stanna där. Dagen efter gick jag tillbaka, läste igenom gårdagens arbete och gjorde ändringar. Istället för en dag, tog processen sex dagar totalt.
   Första testläsarens reaktion på inledning blev sådär. Brukar aldrig låta någon testläsa i det här stadiet men gjorde ett undantag. Reaktionen hade jag räknat med, detta manus är inte i dennes smak men kände det var värt testa ändå, man vet aldrig. Dock kommer jag fortsätta arbeta på manuset ändå.
   Inledningen ganska trög antar jag man kan kalla den. Jag skrev den för att måla upp en bild av världen där handlingen ska utspela sig. Jag har själv läst den några gånger och antagligen kommer jag göra ändringar i den senare, där dyker garanterat upp saker som jag vill lägga till när skrivprocessen drar igång.

Men det var inte det inlägget skulle handla om! Rubriken lyder Kapitel/Scen.

När jag förbereder ett nytt manus spelas där ofta upp scener i mitt huvud, saker som jag vill ska hända i manuset, som en filmscen antar jag man kan kalla det.
   För att allt ska komma med i manuset blir det fram med papper och penna och skriva ner scenen. Ja du läste rätt, papper och penna, föredrar det framför att skriva det på datorn.
   Ibland handlar det om ett par rader, ibland en halv sida, ibland en hel A4-sida beroende på hur invecklad/livlig scenen är i mitt huvud.
   Till det nya manuset har en handfull olika scener den sista tiden spelats upp för mig men jag har inte tagit mig tiden skriva ner dem, istället har jag gått och slipat på dem i huvudet och ändrat en del detaljer och annat.
   Tyvärr kan jag inte ge ett exempel på hur en scen jag planerar ser ut. Det är för specifikt för min process. Jag anser man lär sig själv vilket system som fungerar för sig, där är ingen som lärt mig använda det som jag gör i varje fall.
   Denna vecka har jag dock satt mig ner och verkligen skrivit ner scenerna. När jag väl började tog det fart och innan jag visste ordet av hade jag sex A4-sidor fulla och där kommer fler garanterat, jag är inte klar. Okej, det ska tilläggas, det blev mer än specifika scener som jag från början tänkt mig, det blev till fullt planerade kapitel (dock vet jag inte vilket kapitelnummer de kommer få).
   Det är flera år sedan jag gjorde planeringar på detta sätt med scener och kapitel tillsammans. I normala fall när jag planerar ett kapitel har jag en blank sida framför mig där jag skriver ner stödord på rad som t.ex. kapitlet börjar med detta, sen dialog mellan de händelserna, kapitlet slutar si och så.
   Att planera att kapitel på det sättet brukar ta mig ifrån 20-45 minuter beroende på hur komplicerat jag gör dem för mig själv. Som regel planerar jag aldrig mer än tre kapitel framåt, där måste finnas utrymme för infall i mina ögon, det får inte bli för strikt i planeringen!

Detta är en kortfattad sammanfattning hur jag planerar mina scener/kapitel. Hoppas ni får några idéer uppslag för eget bruk

!

För mycket Max Max/Terminator?

5 okt. 2021

Jösses vad pinsamt, jag har inte uppdaterat bloggen på flera månader.
   Anledningen till det är att det gått ganska trögt med skrivandet i år. Jag har inte skrivit några nya manus i år, dock har jag fortfarande mitt feelgoodmanus som ska läsas igenom efter korrekturläsning men jag har valt att göra det långsammare än vanligt för att undvika fel om jag läser för mycket på en gång. Sen måste jag besluta vad jag ska göra med det, är det bra nog skicka in någonstans t.ex.? Titeln ska ändras oavsett, till vad är jag fortfarande osäker på.

Men, det finns två manusidéer som brottas i mitt huvud för tillfället:
   Det första har varit där en längre tid, månader vid det här laget. Jag har försökt göra det komplett i huvudet men jag får inte ihop delarna. Inledningen/början har jag bra koll på vad där ska hända. Men sen blir problemen bara fler och fler vilket gjort jag inte kommit vidare med det.

Manusidé två:
   Något helt nytt som jag aldrig skrivit tidigare, jag antar man kan kalla det science fiction som rubriken på inlägget kanske avslöjar.
   Problemet med det är att jag tycker det låter lite som Mad Max med Terminatorinslag när jag går igenom idén i huvudet. Det sista jag vill är att läsare ska säga det är en kopia på dessa filmer eller kan liknas dem.
   Som det känns nu vill jag hellre gå vidare med denna idé och vidareutveckla den och se vad jag kan göra med den. Det känns som det kan bli bra, men det blir en manusserie på minst tre manus i längden. Tyvärr tycker jag det är svårt planera så långt fram i tiden från början, men för att berätta en komplett historia känns det som det behövs mer än ett manus, så mycket har jag kommit överens med mig själv.

Alla dessa tankar i huvudet alltså…

Utkommen!

28 feb. 2021

Dagen är här, I Stormens Centrum har blivit ljudbok!


Tillgänglig: Stoytel och internetbokhandel
Uppläsare: Henrik Ståhl
Länk: https://www.storytel.com/se/sv/books/2143924-I-stormens-centrum

Handling:

1590. En skattgaljon attackeras av pirater. Piratskeppets kapten, Claire O'Connor, och dess besättning flyr för att aldrig ses till igen. Med ombord finns en 14-årig skeppspojke som nedtecknar händelserna i en journal.

Lite drygt 420 år senare hamnar journalen i händerna på arkeologerna Julie Morales och Juan Galindo. Det blir upptakten till ett farligt äventyr på jakt efter en av världens mest ökända guldskatter. Men det visar sig snart att de inte är de enda som är ute efter skatten.

I stormens centrum är ett hisnande äventyr som tar läsaren med på en världsomspännande skattjakt på liv och död. Myteriet på Bounty möter Jakten på den försvunna skatten i denna klassiskt uppbyggda äventyrsroman. Vem kommer hinna först till skatten?

Skärpning

14 feb. 2021

Missnöje gror inom mig på starten av det här året.
   Inne i halva februari och fortfarande har jag inte kommit igång med genomläsningen av mitt manus som jag nämnde i mitt förra inlägg för flera månader sedan nu.
   Pinsamt.
   Att säga jag har haft mycket att göra sedan sist är sant men är ingen ursäkt det gått såhär länge. Därför har jag satt upp som mål att i varje fall komma igång och få in en rutin med att läsa något litet varje dag med start denna vecka.
   Samtidigt finns där annat som lockar. Fröet till ett nytt manus har grott allt mer och det kommer kräva ett omfattande researcharbete och det behöver jag också komma igång med snart. Det kommer troligtvis kräva flera månaders jobb och manusplanerande när den processen kommit igång.
   På hårddisken ligger dessutom ytterligare ett råmanus som ett par personer fått läsa sedan förra inlägget. Jag antar man bäst kan beskriva det som ett feelgoodmanus. Vad jag ska göra med det har jag ingen aning om för att vara riktigt ärlig. Det kan låta konstigt jag säger så, men det är min känsla. Det känns fel lämna det till korrekturläsning då jag fortfarande har det andra manuset jag inte läst än sedan jag fick tillbaka det. Alla dessa beslut…

Nästa stora händelse blir 2021-02-28, märk upp det datumet säger jag bara, mer om det blir det i nästa inlägg!

Det gick (!)

18 nov. 2020

Till mig egen förvåning gick det vägen.
   Med god marginal har det nya råmanuset blivit färdigt. I början av skrivprocessen och sett till längden på förberedelsearbetet trodde jag att det här manuset skulle bli oroväckande långt. Det visade sig vara en missräkning från min sida och råmanuset stannade på cirka 108 000 ord. Och det var trots att jag gjorde ett tillägg på fem kapitel. Samtidigt ska jag tillägga att där var en del kapitel jag planerat som jag slog samman till ett istället.
   Min första genomläsning är utförd och för egen del har jag svårt att säga med säkerhet hur jag tyckte att det blev.
   Detta manus är annorlunda då det är en ny genre för mig samt skrivit i jag-format. Det var något jag oroade mig för när jag inledde arbetet. Det är konstigt skriva något i jag när det inte är mig själv det handlar om i min mening. Man ska distansera sig från det man skriver vilket inte alltid är lätt, speciellt i jag-format märkte jag. Ibland ville jag skriva till saker där inte skulle vara med. Det märktes i min första genomläsning där ca 2 500 ord togs bort.
   Samtidigt är där andra begränsningar skriva i jag-format. Personligen gillar jag följa en historia ur flera olika karaktärers perspektiv men i jag-format är du låst till jag-karaktären i fråga. Dock var den här berättelsen planerad till att följa en specifik person och inte flera som jag bland annat gjorde i min fantasyberättelse.
   En annan sak jag försökte hålla mig ifrån var att skriva jag om och om igen. En del meningar kunde där stå jag tre gånger till exempel. Flera sådana ändra jag, dock lämna jag kvar en del som jag helt enkelt inte visste hur jag skulle skriva om på ett bra sätt.
   För tillfället befinner sig manuset hos testläsare nummer ett. Feedbacken hittills säger mig där är en del saker att åtgärda. Samtidigt har jag fått mig en del skratt rörande en karaktär som jag i planeringen la stort fokus på att få till på ett specifikt sätt, och det verkar jag lyckats med av reaktionerna hittills vilket känns lovande.

På hårddisken ligger nu även ett manus jag fått tillbaka från korrekturläsning. Tyvärr jag inte tid att ta tag i det för stunden. Som mina tankar går just nu, om allt går som planerat, kan jag möjligtvis ta tag i det i halva december eller mot jul/nyår. Annars får det vänta till början av nästa år.

Det känns som detta kan bli mitt sista inlägg för året.
   Vad kan man säga om skrivåret 2020?
   Jag hade hoppats att jag hade kommit längre med fantasyberättelsen. Som det känns nu ligger det i dvala. Jag vet ärlig talat inte vad nästa steg med det är. Kanske försöka hitta en lektör? Det var kanske fel beslut skicka det till förlag som jag gjorde, men vad vet jag?
   En god nyhet för året blev att I Stormens Centrum ska bli ljudbok 2021. Det ser jag framemot, det ska bli en spännande process.
   Sett till själva skrivandet blev det totalt två nya manus skrivna i väldigt olika genrer. Det är jag nöjd med men jag har inte beslutat vad där ska hända med dessa manus än.
   Och 2021?
   I huvudet har där alltmer börja gro ett frö till att återuppta en gammal karaktär. Där finns en del små uppslag i huvudet att bygga vidare på, vi får se. Det kommer krävas omfattande research i sådana fall.

Det blev ett långt inlägg den här gången också ser jag.

Till nästa gång, ta hand om er i dessa oroliga tider vi lever i!

Full fart

20 sep. 2020

Det har varit en händelserik tid på sistone.
   Jag har dragit igång skrivprocessen på ett nytt manus.
   Och jag ska flytta.

Låt oss börja med skrivandet.
   Efter ett planeringsstadium som gick betydligt fortare än vad jag är van vid att det gör planerade jag mitt nya manus på rekordtid skulle jag vilja påstå.
   Som ni kanske minns, testade jag ett nytt sätt för upplägget av manus till det förra jag skrev, med utklippta lappar som går att flytta runt som gör att jag hela tiden har full koll på vad som ska hända. Samma system har jag valt att använda till det här manuset.
   Det enda problemet jag stött på, är själva längden på upplägget. Uppskattningsvis skulle jag säga att den är dubbelt så lång som det tidigare manuset.
   Betyder det att manuset blir dubbelt så långt också?
   Tyvärr har jag inget riktigt svar på den frågan. Min förhoppning är det inte är fallet. Även om jag håller mig till korta kapitel, vilket jag föredrar är jag rädd detta manus skulle bli alldeles för långt i sådana fall.
   Manuset har jag planerat att det ska utspela sig i tre delar, eller avsnitt eller hur man nu väljer att se det, jag kallar det för delar i varje fall. Under planeringen fick jag en tydlig bild inombords var del ett skulle ta slut och del två ta vid.
   Skrivprocessen på den första delen avslutade jag häromdagen och det efter att jag upptäckt ett litet fel i planeringen. Eller kanske inte ett fel, men förbiseende som jag valde att ändra på.
   Däremot vet jag inte hur det här manuset kommer att bli. Jag har beslutat mig för att skriva det i jag-format vilket jag aldrig testat tidigare. Det ska erkännas att det känns minst sagt märkligt att skriva på det sättet när det inte är jag själv som är huvudpersonen.
   Det tog mig lite tid att komma in i det i de första kapitlen. Något säger mig där kommer vara många fel åtminstone i början av manuset när det blir dags läsa igenom det från början. Det brukar jag aldrig gilla att göra i normala fall och den här gången kommer det bli än värre.
   Och nej, jag kommer inte avslöja vad manuset handlar om. Allt jag kan säga är att det är i en ny genre för mig kan man säga. Vad som egentligen menas med feelgood roman vet jag inte, men jag tror man kan likna detta manus vid det, eller drama kanske? Det får tiden utvisa, jag skriver vad jag känner för och inte i en specifik genre i den bemärkelsen.

Dock oroar jag mig lite för färdigställandet av det här manuset. Det känns som det kan behöva pausas innan det blir färdigt då jag även planerar en flytt. Förvisso har jag hittills inte haft några problem skriva och planera på samma gång hittills och det hade varit optimalt om jag kunde skrivit färdigt råmanusversionen innan flytten men det tror jag blir svårt. Jag vill inte stressa på skrivprocessen då den snarare kommer bli lidande. Inte heller finns där något som säger att den måste vara färdig till ett specifikt datum, där finns ingen deadline. Som det ser ut idag, kan jag inte säga hur lång tid det kan ta skriva färdigt manuset. När andra delen är skriven, bör jag ha en betydligt bättre bild av hur jag ligger till.

Ett lite längre inlägg idag ser jag, ha det bra till nästa gång!

Goda Nyheter (!)

13 aug. 2020

Som jag nämnde i mitt förra inlägg och rubriken lyder, det är dags för goda nyheter!

Alltsammans började med ett mail i skräpposten som jag med stor sannolikhet kunde ha missat då jag ibland är dålig på att kontrollera den mappen – men den här gången gjorde jag det – som tur är.
   Mailet var vid det laget cirka en vecka gammalt.
   Jag blev minst sagt överraskad av innehållet.
   Det var ifrån ett förlag som var intresserat av mitt manus I Stormens Centrum för att ge ut den som LJUDBOK. Det kom som en glad överraskning från ingenstans minst sagt.

Dock följde där ett problem.
   Jag var inte säker på vem som ägde rättigheterna till att ge ut den som ljudbok. Den frågan var tvungen att lösas, några juridiska problem vill vi inte veta av såklart. Jag läste igenom mitt förlagsavtal flera gånger utan att bli klok på hur det låg till och förlaget som gav ut den från början har bytt ägare osv vilket gjorde det omöjligt bara skicka ett mail till dem och fråga om saken (jag prövade oavsett utan svar).
   Med andra ord såg det mörkt ut.
   Men efter en veckas sökande där jag i stort sett gett upp alltsammans fick jag kontakt med min kontakt från det tidigare förlaget och hon kunde hjälpa mig besvara det.
   Där var inget jag behövde bekymra mig om, rättigheterna var mina!
   Efter det kunde jag slutligen skriva på ett nytt förlagsavtal!
Personligen har jag aldrig haft ett nära förhållande till ljudböcker men möjligheten att få mitt manus utgivet som ljudbok gick inte att tacka nej till, jag vet att många lyssnar på ljudböcker och detta är ett inspirerande steg för framtiden att ta. 

   Sedan dess har jag läst igenom mitt manus på nytt och det har börjat gro handlingen till ett nytt manus i samma anda långt in i huvudet. Vem vet, kanske är det värt att följa upp?
   För några dagar sedan fick jag sex olika förslag på inläsare till manuset.
   Jösses vad svårt att välja…
   Om och om igen har jag lyssnat på de olika förslagen.
   Efter att ha läst igenom manuset igen fattade jag mitt beslut tidigare idag, om det blev rätt vet jag inte, det får tiden helt enkelt utvisa.
Utgivningen kommer att ske i början av 2021 – det ser jag framemot och hoppas på det bästa!

Från ett manus till nästa?

23 juni 2020

Det var länge sedan jag skrev ett nytt manus.
   Det känns som allt länge har handlat om min fantasyberättelse och en längre tid har jag känt att det vore på tiden komma igång med skrivandet igen.
   I huvudet har jag haft en idé som grott en tid som slutade med mitt nya upplägg i planeringsstadiet som jag har nämnt i tidigare inlägg.
   Råmanusversionen är nu skriven.
   Det tog 78 dagar.
   Totalt blev det 64 kapitel på de 78 dagarna.
   Om det är någon form av rekord för hur fort det gått för mig att skriva vet jag inte, det är inget som jag i normala fall har koll på men den här gången slog det mig att kolla för jag tyckte det kändes som det gått riktigt fort utan några längre uppehåll överhuvudtaget.
   Detta kan kanske låta lite konstigt men detta är ett manus som jag inte har några större planer för. För mig själv var detta mer ett manus att skriva för att komma igång igen med skrivandet igen efter en lång tid med redigeringsarbete och läsa och läsa om igen. Det kändes som jag tappat kontakten med att skapa nytt.
   Däremot kommer jag som vanligt låta i varje fall ett par av mina vanliga testläsare gå igenom det och beroende på vad dem tycker kan det bli att jag tänker om rörande att gå vidare med det, men det är som sagt en senare fråga.
   Det nya upplägget jag provade i planeringsstadiet för det här manuset fungerade utmärkt.
   En gång fick jag stanna upp när jag märkte där var en detalj som jag förbisett som behövde åtgärdas men det handlade om ett par timmars överläggning med mig själv på sin höjd. Med andra ord kan jag tänka mig att testa detta system igen.

Trots att jag precis avslutat råmanusversionen av ett manus har huvudet redan gått vidare med nästa idé men det är mer ett frö i huvudet vid det här laget.
   Personligen har jag aldrig varit någon favorit av böcker som är skrivna i jag-format. Be mig inte förklara varför, jag har helt enkelt svårt för dem trots att där finns många storsäljare som är skrivna i det formatet.
   Tanken har slagit mig att en dag ska jag själv testa på det och skriva på det sättet, det blir en annorlunda upplevelse skulle jag tro.
   Det börjar tränga på att det här manuset som jag planerar i huvudet kan tänkas passa som jag-format och det måste jag överväga noga.
   Det nya manuset kommer troligtvis bli i en genre jag aldrig testat på vilket betyder jag kommer behöva göra min research och se vad jag kan lära, kanske blir där aldrig något av det. Vi får se.

Vid nästa inlägg hoppas jag ha goda nyheter att meddela.

Ha det bra till nästa gång!