Planteringar
Planteringar använder jag mig av i varje manus, dels för att fördjupa berättelsen och dels för att ge läsaren diskreta ledtrådar. Det är svårt ge ett exempel på en plantering, men varje gång jag planerar ett nytt manus brukar jag planera in ett par ställen där jag ska göra planteringar.
Dock hindrar inte detta mig att göra oplanerade planteringar, långt därifrån. Ibland kommer dem av sig själva mitt i stundens ingivelse. Problemet är att ju längre in i ett manus jag kommer, har jag tyvärr en tendens att ibland glömma ge dem sin upplösning. Man tror alltid att man ska komma ihåg dem för det känns så rätt när man skriver det, men det stämmer långt ifrån alltid.
Det märks ganska tydligt när man läser igenom manuset från början. Då händer det jag får en tankeställare: ”Hur tänkte jag där?” Med andra ord: radera. Andra gånger finns där perfekta ställen ge dem sin upplösning om man bara tänkt på det från början.
Mitt bästa råd gällande planteringar?
Skriv ner dem på ett papper så du inte glömmer dem. Skriv var du tänkt dig lösningen och hur den ska se ut sen är det bara till att lägga till dem när rätt tillfälle visar sig.
Gör jag en oplanerad plantering skriver jag ner den på sidan där jag planerat kapitlet och kan därefter gå tillbaka när det behövs. På det sättet vet jag också var jag gjort min plantering. Man får pröva sig fram, det har jag märkt.
Däremot har jag provat lite nytt på senare tid och det är planteringar som inte får sin lösning i det aktuella manuset, utan i senare del. Detta är kanske helt fel tillvägagångssätt, det vet jag inte än. Det är som sagt första gången jag själv testar det, det ska bli intressant se hur mina testläsare reagerar när den tiden är mogen.
För att gå över till något annat, statusen på mitt nuvarande manus:
Hittills har det rullat på väldigt bra, till min förvåning. Planeringen jag gjorde från början har visat sig effektiv, i varje fall till de första delarna av manuset. Tyvärr jag slarvat lite med planeringen där jag är nu, så det gäller att kompensera för det. Skrivandet har dock kunnat fortsätta framåt men det gäller att tänka lite mer just nu på kapitelordningen.
Däremot har jag insett att skriva sensuellt inte är min grej, det behöver jag helt klart öva på. Förra gången jag gjorde det i ett manus blev jag tvungen skriva om hela kapitlet, det hoppas jag att slippa den här gången. Förhoppningsvis har man lärt sig något av misstagen sen sist.
Längden på manuset är jag fortfarande osäker på.
Från början trodde jag det skulle bli ett långt manus med många kapitel, det är något jag inte är lika säker på längre. Jag tänkte mig det här manuset som en spretande hand som skulle formas till en knytnäve när den närmade sig slutet, man kan väl säga att fingrarna börjat dra ihop sig nu.
Däremot har jag inte bestämt hur det ska sluta, vilket kan bli ett litet problem men det bör inte stoppa upp när jag kommer dit, lösningen brukar visa sig när tiden är mogen.
