Skrivblogg

Genomläsning

11 mars 2013

Det tog lite längre tid än planerat, men mitt nya, och sista manus med de aktuella karaktärerna för en tid framöver, blev till sist färdigt!

   Jag uppnådde det antalet sidor som jag kände att jag ville komma upp i, samma med antal kapitel trots att det egentligen inte spelar någon som helst roll. Vid min första genomläsning tyckte jag det hela lät bra och gick ihop bra utan att bli för utdraget vid någon given tidpunkt. Det enda konkreta jag fick göra, var att skriva om ett kapitel, eller snarare ett halvt kapitel, men det är sådant som händer.

   Vad som kommer hända nu, är att jag kommer låta min första testläsare läsa igenom manuset och få lite reaktioner. Jag har medvetet försökt göra det här manuset lite annorlunda, dels för att överraska och sen inte för att upprepa mig för mycket. När man skrivet om en karaktär länge, kan det gärna bli att man ramlar ner i fällor, låter karaktärerna göra samma saker i varje manus och så vidare. Det är lite svårt att förklara, men jag har gjort mitt bästa för att se till det inte händer här i varje fall.

   Under arbetets gång brukar jag alltid komma på en titel som jag gillar, det var emellertid inte varit fallet den här gången. Inte ens när jag skrev epilogen, var där någon titel som slog mig. Det händer inte ofta. Så efteråt fick jag sätta mig och försöka komma fram till något, blev väl sådär åtta uppslag innan jag valde i varje fall en arbetstitel. Den brukar alltid förändras innan publicering, av någon anledning.

   Så det enda som återstår nu, är att invänta reaktionerna från den första, eller snare andra genomläsningen, och sen blir det till att besluta om den ska skickas till korrekturläsning eller inte. Min första tanke är att det lutar åt det, men man vet aldrig, man kan ändra sig och mycket handlar om vad ens läsare tycker. 

Februarimålet

1 mars 2013

Innan månaden började hade jag ett tydligt mål satt för mig själv vad jag ville uppnå. Såhär i efterhand var det kanske lite väl generöst långsökt, men målet blev inte uppnått. Det betyder dock inte att där inte blev en hel del sidor skrivna och sådär, men förhoppningen, eller målet, var att jag skulle vara längre kommen än vad resultatet blev i vilket fall som helst.

   Man kan väl skylla på att jag förlora en veckas tid till sjukdom men med facit i hand tror jag inte det hade spelat någon roll för att uppnå målet i alla fall. Det exakta antalet sidor som blev gjorda har jag inte kontrollerat, för det spelar egentligen ingen roll. Mitt uppsatta mål hade mer med var i manusets handling jag skulle vara vid den här tidpunkten och nu när jag ändå inte är där, så är målet inte uppnått hur man än ser på saken.

   Sjukdomen satte som sagt tillbaka mig lite, nu gäller det att hitta tillbaka till känslan som fanns där innan. Jag vet var jag ska ta vid när jag börjar skriva igen, och jag vet ganska så bra hur jag ska fortsätta framåt, så just nu ser jag inte problem med det i varje fall. Samtidigt vet jag att jag närmar mig en viktig vändning i manuset där mycket ska avgöras, där trådar ska gå samman och planteringar lösas upp. Problemet är att inte introducera fler, jag har en till som nog kommer bli oundviklig men efter det är det slut!

   Det är fredagskväll nu, egentligen borde man sitta och skriva i detta nu, men det har varit en lång dag så det får helt enkelt bli framskjutit till i morgon. Vem vet, slår inspirationen till ordentligt och inget kommer till distraktion kan man kanske få ur sig ett 12-timmarspass i morgon eller något, det hade behövts som kompensation! 

Sinnen och känslor

17 feb. 2013

Sinnena är en oundviklig del i skrivandet. Om man bara har berättande text och dialog kommer man snart märka att där är något som saknas. Karaktärerna är manusets människor, det säger sig själv, och vad är det vi människor har som vi använder oss av varje dag?

   Våra sinnen!

   Syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Det vanligaste i skrivandet, är att man använder sig av synen, men att man gärna glömmer bort de andra.

   Ta hörseln som exempel. Naturligtvis beror det på vilken situation eller läge din karaktär befinner sig i. Säg att han/hon befinner sig i ett rum. I bakgrunden hörs kanske en radio, tv:n går kanske, eller klockan på väggen tickar. Det kan vara vad som helst! Lägg till något liknande i den beskrivande texten och läs jämför sedan.

   Lukt då? Ja, det kanske är håret som luktar fräscht av lavendel, eller raka motsatsen en svettig person. Det kan vara en frän doft från spisen av något bränt, eller något gott som får det att vattnas i munnen? Tveka inte att kombinera olika sinnen med varandra! Där kanske en dusch som går i bakgrunden och det luktar gott ifrån badrummet. Antalet kombinatoiner är lika obegränsade som fantasins gränser.

   Men det är inte bara sinnena som vi använder oss av varje dag, det gör vi även av våra känslor. Det är något alla människor har även om man ibland kan tycka folk är kännslokalla!

   Känslor tycker jag personligen är något oerhört viktigt för en karaktär. Tänk på en situation, och hur din karaktär skulle reagera i en sådan. Skulle han/hon bli nervös, rädd, eller slå tillbaka kanske? Det är viktigt man har det klart för sig när man skriver så man vet hur karaktären ska reagera. Där är dem som skapar karaktärer utefter sig själva, då får man bara hoppas man har bilden klar för sig!

   Detta är endast en del kortare tips/råd som jag försöker använda mig av i mitt skrivande. Jag skulle kunna sitta och göra ett längre inlägg om det hela, men det tänker jag inte göra, inte i nuläget i varje fall. Där finns ingen som kan förklara för en hur man ska göra, det får man lära sig själv allteftersom man skriver och utvecklas som skribent.

Den här veckan satte jag upp ett mål för mig själv innan veckan började. Det var ganska enkelt, antingen 20 sidor text eller 10 kapitel för att kalla de en godkänd vecka. När jag räknade efter innan blev det 27 sidor text men inga 10 kapitel. Men jag är nöjd med resultatet. Det känns som jag kom en bra bit i manuset, vilket alltid är en framgång.

   Enda problemet när man sätter ett mål som det här, är att för uppnå dem måste man ibland ignorera andra saker som kanske är roligare än att sitta och skriva. För det kan bli ganska monotomt ibland är jag rädd. Tyvärr finns där dem som kan tycka man är konstig för att man kanske säger man inte har tid med vad det än är, men så kan det vara att vara författare. 

Kapitelstruktur

4 feb. 2013

När jag skrivet föredrar jag korta kapitel, kapitel som är mellan 2-5 A4 sidor i nivå 12 textstolek utan radavstånd.

   Jag har hellre 100 kapitel med mindre text per kapitel, än t.ex. kanske 30 som är kanske 20 sidor eller längre. Det är upp till var och en vad man gillar och föredrar. Mina manus brukar ha en handling som rör sig framåt ganska fort, och då tycker jag att kortare kapitel fungerar bättre. Jag har skrivit manus där jag haft betydligt längre kapitel men färre, men fann att jag gillar kortare bäst.

   Hur lägger jag upp ett kapitel? Det är svårt att ge ett svar på den frågan, för det varierar. När jag planerar ett kapitel, som jag alltid gör i förhand, skriver jag ner ett par saker som jag vill ska hända i det aktuella kapitelet, men jag brukar begränsa mig till att skriva ner cirka 5-10 rader. Det förhindrar inte heller att fantasin kan fylla på med mer när jag väl skriver kapitelet. Har jag planerat för mycket kan det kännas stelt och begränsat i efterhand.

   Styckeindelning? Personligen föredrar jag att han flertalet stycken. Egentligen har jag inte direkt gräns på hur långt jag tycker ett stycke ska få lov att vara, men om jag ska sätta ett snitt, skulle jag säga max 10 rader i ett A4 dokument, sen vill jag se en brytning. Det låter kanske inte mycket, men korta stycken gör texten mer lättläst i mina ögon.

   Kapitel som bara är dialog? Det kan man absolut ha. Själv har jag inte det så ofta, men naturligtvis ka man ha det. Det beror lite på vilket slags manus man skriver, men säg t.ex. att två eller flera karaktärer sitter på ett möte eller dylikt och diskutterar något som för handlingen framåt. Det jag tycker man måste vara noga med, är att man inte hela tiden skriver, ”sa han” eller vad nu karaktären heter. Ge karaktären en ”egen röst” så att läsaren förstår att det är den karaktären som talat så att du inte hela tiden måste skriva ”sa han”. Jag tycker det kan bli ganska stelt om det bara en dialog, så om karaktärerna t.ex. sitter på ett möte, beskriv vad som händer runt dem, telefoner som ringer, människor i rörelse, mummel, vad som händer utanför fönstret, sådana saker är viktiga och ger djup.

   När vet man att kapitlet ska vara slut? Det är individuellt. Jag vet att mitt kapitel är slut när jag fått med allt jag skrivit i planeringen. Ibland blir det som jag skrev tidigare, att man lägger till saker, men ibland kan även få känslan att något man skriviet i planeringen inte passar in, och då tar man ju helt enkelt inte med det. Det bästa sättet att avsluta ett kapitel, är att försöka göra det på ett sätt, som håller fast läsaren i och tvingar denne att fortsätta läsa. Tror de flesta vet vad jag menar när jag skriver så, vi har alla läst en bok som man inte kunnat lägga ifrån sig utan att få veta vad som ska hända härnäst. Då har man verkligen lyckats som författare!

   Detta är lite hur jag tänker när jag planerar mina kapitel. Men det är som sagt, det är individuellt hur man föredrar och vill ha det. Ett råd som jag har, är att man ska läsa mycket böcker, där lär man sig mycket hur andra författare gör och kan utveckla sin egen ”stil.” 

Novell

24 jan. 2013

Ibland när inspirationen tryter till att sätta sig och skriva på ett manus, kan det bli att jag skriver en novell istället. För ett tag sedan när jag inte skrivet på mitt nuvarande manus på länge, och jag kände att jag behövde komma igång med skrivandet igen gjorde jag just det, skrev en novell.

   Jag skriver alltid anonymt, och en del av dem laddar jag sedan upp på en nätet där vem som helst kan läsa. Det är bara till att göra en sökning på Google för att hitta ett ställe att ladda upp på, som t.ex. Kapitel1.se. Min senaste novell som jag laddade upp i slutet av 2012 har haft cirka 23,000 visningar/läsningar nu, och det ger inspiration till att ta tag i manuset igen för min del.

   Tyvärr har jag inte skrivit något på ett tag igen nu, där kom lite annat i vägen, (igen), men jag ska försöka ta tag i det igen - snart. Man känner av lite stress, eller det är kanske fel ord, men nu har jag haft åtminstone ett par läsare som frågat om man inte har någon ny bok på gång, och det har jag förvisso, men den som är närmst färdigställande saknar jag omslag till, vilket jag får ta tag i.

Nystart

6 jan. 2013

Det har gått cirka två månader sedan jag sista rörde ett av mina projekt. Varken tiden eller inspirationen har villat infinna sig där för att ta tag i det. Men nu bestämde jag mig för att det var dags igen, och jag måste säga det var svårt.

   Naturligtvis vet jag precis hur jag vill att det ska bli och så, men när projektet legat stilla så länge kommer i varje fall jag ur gängorna så att säga. Jag fick börja med att bläddra igenom min projektpärm som jag har till varje projekt, och läsa på var jag slutade och hur mina tankar låg för att fortsätta sen.

   Problemet var att jag av någon anledning hade slutat vid ett ganska korkat ställe, i handlingen, vilket gjorde att jag blev tvungen att i stort ett läsa igenom allt jag skrivit i projektet tidigare. Det är egentligen något jag helst inte gör förrän hela projektet är färdigskrivet, men den här gången hade jag helt enkelt inget val.

   Känslan kom tillbaka och jag hittade den infallsvinkel som jag lite saknade när jag skrev sist. Jag lyckades lösa ett problem, och nu hoppas jag att det ska fortsätta framåt utan några större uppehåll. Sammanlagt denna vecka blev det 20 A4 sidor producerat, vilket är helt okej när jag innan veckan hade satt ett mål på hälften av det för att inte känna pressen att tvunget behöva få ur mig ett visst antal sidor.

   Innan det här projektet är helt färdigt, skulle jag räkna med att det behövs cirka 90-100 A4:a sidor till. Emellertid räknar jag inte med att skriva 20 sidor i veckan, det händer tyvärr inte så ofta som det skulle behövas. Men jag vet att när jag närmar mig slutet på ett projekt, så är där en lite demon som sitter inom mig som kommer fram, och som utan problem kan få mig till att sitta och skriva 12-14 timmar om dagen – lätt.

   Problemet är att jag i dagsläget inte vet hur manuset ska sluta, vad som ska hända i slutet, och därför är jag lite rädd för att köra fast igen. Jag vet att lösningen finns där ute någonstans, men just nu har den inte velat komma fram ur skuggorna.

   Sen har jag dessutom beslutat göra en förändring i det här manuset som vana läsare kanske kommer att reagera på, men jag gör det för att jag tycker att det behövs. Jag kommer inte säga vad det är, för det blir kanske så att jag ändrar mig igen, vilket jag i och för sig betvivlar, men man vet aldrig. Hur det än blir, kommer karaktärerna i det här manuset efter detta, få en välförtjänt ”semester” eller vad man ska kalla det. Men det betyder inte de inte kommer att komma tillbaka i framtiden, långt därifrån. Vem vet, dyker där upp något ny, intressant idé längs vägen, kommer de kanske tillbaka snabbare än jag räknat med.

   Samtidigt som jag kommit igång och börja skriva igen, har jag funderat på ödet för mitt andra projekt,(se inlägget innan detta) men jag har inte fattat något slutgiltig beslut än. Vet inte varför jag tvekar, men varje projekt av mina är en investering, och de slår inte alltid väl ut – tyvärr. Jag försöker alltid skriva manus som jag själv skulle vilja läsa, men ändå tvekar jag om detta, för jag skulle helt klart kunna tänka mig läsa det. Ibland blir man lite för filosofisk! 

Genomläsning

26 dec. 2012

Den sista tiden har jag lagt ner tid på att göra ”projekt två” klart, det vill säga läsa igenom korrekturläsningen och sådär.

   Mina tankar om det här projektet har egentligen aldrig varit något vidare högt, men nu efter min genomläsning av den korrekturlästa texten, måste jag säga att manuset ändå känns bättre. Där är fortfarande ett par saker jag kanske inte är helt nöjd med, men samtidigt vet jag inte hur jag ska ändra på dem. Däremot har jag gjort ändringar i texten, bland annat har en av karaktärerna fått ett nytt namn, vilket jag tror kommer göra det lättare att skilja på dem.

   Genomläsningen av ett manus brukar för min del ta cirka en veckas tid. Jag läser för det mesta aldrig vad jag skrivit innan jag är helt klar med ett manus, så problem kan dyka upp längs vägen sen som måste ändras till. Detta manus har jag dock läst tidigare, innan min korrekturläsare fick det. Trots det gör jag alltid ändringar när jag läser, stryker vad jag tycker är överflödiga meningar, ändrar vissa uttryck som kan tyckas dyker upp för ofta och så vidare. Sammanlagt brukar där i varje fall försvinna ett par hundra ord vid varje genomläsning.

   Samtidigt vet jag inte riktigt vad som kommer att hända med det här projektet nu. Jag har hela tiden haft för avsikt att lägga ut det på Kapitel1 men samtidigt har jag börjat fundera på om jag även ska trycka det. På den frågan kan jag inte riktigt bestämma mig. Samtidigt om jag bestämmer mig för att trycka den, kommer jag behöva ett omslag, som jag för nuvarande inte har minsta aning om hur det skulle kunna tänkas se ut.

   Mina manusprojekt har för det mesta en arbetstitel när jag skriver det, och den ändras till största delen innan jag säger manuset är klart. Titeln här har jag beslutat mig för kommer bli Mannen bakom ridån, vilket tog lång tid komma fram till. Nedan följer ett smakprov till baksidestexten, hoppas ni gillar den!

På Interpol har man under de senaste åren hört rykten om en professionell mördare – en lönnmördare. Man har inget signalement, inga spår, bara ett alias, ”Svensken”. 

Interpolagenterna Clement Guillon och Michelle Clavier, kommer genom två spektakulära mord den hemlighetsfulle mannen på spåret. I en värld med egna lagar och bestämmelser, där pengar kan avgöra en människas öde, kastas de in i en rad oväntade situationer.

   Tillsammans med den svenska Säpo-agenten Jenny Wedells assistans, börjar de nysta i ryktena. Informationen de får fram, får alla inblandade parter att inse vikten av ett nära samarbete för att en gång för alla förhindra fler mord, och gripa den lejde mördaren. Ska de lyckas?

Tre projekt

6 dec. 2012

Det har inte blivit mycket skrivit på sista tiden, snarare ingenting för att vara ärlig. Tiden har inte räckt till känns det som, och inspirationen har inte heller funnits där.

   Det ska där förhoppningsvis bli ändring på nu.

   Jag har bestämt mig för att försöka mig på något som jag aldrig tidigare har gjort, nämligen att bolla tre projekt på samma gång. Hur detta ska gå har jag ingen aning om, men jag har bestämt mig för att i varje fall testa, går det inte, får jag prioritera om.

   Främst, så ska jag nu försöka ge mig på att skriva inledningen/prologen till ett nytt projekt som slog mig för en tid sedan och som jag sedan dess gått och funderat på. Det kommer att bli något helt nytt, något jag aldrig skrivit tidigare, med nya karaktärer och ny genre. Det ska bli väldigt intressant att se vad där kan bli av det, min förhoppning, är att det rent av ska kunna bli en trilogi av det i framtiden… Men steget dit är gigantiskt stort.

   Projekt två är att jag ska gå igenom det manus som jag fick tillbaka från korrekturläsning för över en månad sedan nu. Tyvärr måste jag säga att jag ännu läst ett ord av det, och sedan måste där bestämmas en titel vilket alltid är grymt svårt.

   Det tredje projektet är att försöka komma in i mitt pågående projekt igen. Tanken har funnits där att lägga det på is för ett tag, men jag vill samtidigt inte göra det. Om jag gör det, känns det som risken är överväldigande att jag aldrig kommer återuppta det, och kanske är det lika bra? Ärlig talat vet jag inte svaret på den frågan. 

Royaltyredovisning

20 nov. 2012

Fick min första royaltyredovisning för två veckor sedan. Siffrorna var kanske inget att hoppa och studsa över, hade gärna sett ett par nollor till på försäljningen, men det är ändå en början. Blev ganska förvånad över att se min bok faktiskt hade blivit utlånad en del på bibliotek, det trodde jag av någon anledning inte att den skulle ha blivit.

   Det enda jag kan hoppas nu är att det fortsätter på det här sättet till nästa år, med mer försäljning och mer utlåning! Så har du inte läst I Stormens Centrum tidigare så gå gärna in och köp eller låna den!

En annan sak som inte alls har med royalty att göra, hände igår. Jag träffa en person som jag aldrig träffat tidigare, vad jag kan påminna mig i varje fall, och det lustiga är att hon var slående lik en av mina karaktärer. Det är lustigt hur sammanträffanden kan bli ibland. 

Korrekturläsning

4 nov. 2012

En viktig del efter varje skrivit manus, är korrekturläsningen. För min del brukar jag alltid skriva hela manuset färdigt innan jag sätter mig ner och läser igenom det. Det är endast vid enstaka undantag som jag börja läsa ett manus innan jag skrivit det färdigt.

   Där finns de som börjar varje ”skrivdag” med att läsa igenom vad de skrev dagen innan, men det gör som sagt inte jag. Man kan säga att jag först skriver manuset färdigt, som en grov rå skrivning innan jag går in och ändrar konstiga meningar, stavfel och sådana saker.

   Jag läser alltid igenom mitt manus först en gång, innan jag låter en läsare ”test läsa” det för första gången, vilket på sätt och vis avgör manusets öde. Men det händer att jag fattat det sista beslutet redan innan jag låter någon läsa, förstås.

För en tid sedan skrev jag att jag skickat iväg ett av mina manus på korrekturläsning.

   I veckan som gått fick jag tillbaka det. Det är ett manus som jag inte planerar att ge ut eller så, men jag skickar ändå alltid iväg ett klart manus för korrekturläsning. Det kan låta ganska onödigt och idiotiskt om jag ändå inte tänker ge ut det, men sanningen är den att jag alltid lär mig något nytt varje gång.

   Ett bra råd för att hitta en korrekturläsare är att hitta en person som inte ingår i ens familj. Det ska vara en person som är duktig på språk, som inte ska vara rädd för att komma med konkreta tips och kritisera och ändra i din text där det behövs. Jag har en perfekt sådan person som hjälpt mig oerhört mycket sedan hon började läsa mina manus, och det hjälper mig utvecklas som författare.

   I början visste jag inte vem jag skulle låta korrekturläsa. Det kan vara lite känsligt, och man måste inse att det är något som tar oerhörd tid för personen som man ber göra det. Jag satt och letade på Internet efter korrekturläsare och jag hittade ett flertal ställen som erbjöd den tjänsten, men till priserna de hade, kan jag säga att jag inte var direkt intresserad. Det är helt klart enklare när man har en person i närheten som är villig.

   Där finns säkert dem som tycker att det tar för lång tid om man ber någon man känner att göra det, men det tycker inte jag, långt ifrån. När jag lämnar ifrån mig ett manus för korrekturläsning så släpper jag taget om det för stunden. Jag lämnar det åt sitt öde, så att säga. Undertiden som det är iväg, fokuserar jag på nästa projekt som står på tur. I början var jag orolig för att där inte skulle dyka upp nya projekt, men det är en känsla som försvunnit genom åren. Nya idéer dyker ständigt upp, det är snarare tiden till att ta vara på dem som inte räcker till nu!

   Jag har inte hunnit börja läsa manuset jag fick tillbaka än. Det enda jag gjort är att skugga igenom det som hastigast men jag har inte läst något än, men ser framemot när det är dags. De konkreta tipsen jag fick kommer jag ta till mig och ändringar kommer att göras, helt klart.

   När manuset väl är läst, återstår att välja en titel som jag tycker passar, sen behövs där en enklare framsida och sen kommer jag att ladda upp det på Kapitel1 för gratis läsning! 

Skrivlust

23 okt. 2012

De sista två veckorna har varit tunga skrivveckor. Inspirationen till att skriva har helt enkelt inte funnits där. Jag kan inte tvinga mig själv till att skriva, jag måste ha ”rätt känsla” för att resultatet ska bli bra.

   Tanken att försöka ruta in sin dag att försöka att skriva i varje fall ett par timmar om dagen har dykt upp i huvudet, eller i varje fall ett par sidor om dagen, men att försöka tvinga ur dem sidorna lär inte fungera tillfredsställande.

   Innan denna vecka är slut har jag bestämt att jag måste få till helst cirka 10 sidor text. Det ska vara ett mål som inte är ouppnåeligt, trots att jag för det mesta inte brukar sätta upp sådana mål för mig själv.

   Dock har jag faktiskt redan nu läst igenom de fåtal kapitel som jag fått skrivna på det här nya manuset. Egentligen brukar jag aldrig läsa något av det innan hela manuset är klar, men jag gjorde ett undantag den här gången för att rent av få till den där inspirationskänslan och samtidigt känna efter hur manuset känns nu.

   Och hur var känslan då?

   Ärlig talat så vet jag inte riktigt. Jag kan inte riktigt bestämma mig vad jag tycker. Det enda som jag egentligen kom fram till var att de kapitel som ska komma nu måste bli bättre och fördjupa själva handlingen och jag har en handlingsplan hur det ska gå till. Sen om det blir bra, det är en helt annan fråga. 

Produktivare

7 okt. 2012

Den sista tiden har där inte blivit mycket skrivet av så många olika anledningar att jag knappt vet varför längre.

   Men de här sista dagarna har där blivit förändring på det.

   Tacksamt, ska tilläggas.

   Sammanlagt har jag fått ur mig tretton sidor text, vilket gör att det känns som det här projektet kan börja röra sig i rätt riktning igen. Det enda jag egentligen oroar mig för såhär i början av processen är att jag ska dra ut på handlingen i onödan, eller upprepa mig i kapitlen. Men det är det genomläsningen är tillför senare. Vem vet, jag kommer kanske att ta och radera ett kapitel här och där, det har hänt för, eller så har jag fel och det låter bra som det gör.

   Det enda som jag kanske ångrar med de här gångna dagarna är att jag kanske rent av kunde ha fått ur mig mer text.

   Häromdagen började jag skriva vid 10-tiden och slutade vid 21-tiden, förvisso med ett par uppehåll som varade ett par timmar, men ändå. Den dagen hade jag den där skrivlusten, den där känslan som jag behöver för att skriva, och jag ville inte gå ifrån handlingen och mina karaktärer någon längre stund. Jag har saknat den känslan de sista månaderna, och det får mig att undra ibland, hur det kunnat bli så?

   För det här projektet har jag inte satt upp något antal skrivna sidor mål innan det är färdigt, eller planerat hur många kapitel där ska bli av det. Förvisso brukar jag aldrig göra det, men min känsla säger mig jag är på god väg framåt i projektet. Dock hade jag inte haft något emot om kapitlen hade blivit en sida eller två längre än vad de blir. Men personligen gillar jag korta kapitel som går snabbt att läsa.

Det är roligt att se att hemsidan har en stadig ström av besökare. Ännu roligare är det när man ser att man haft besökare från både Danmark, Norge, Finnland, Belgien, Tjeckien, Tyskland och Storbritannien.

   Vilka alla som är här inne och läser vet jag inte, men jag uppskattar det. 

Bokmässan 2012

2 okt. 2012

Första gången jag var på Bokmässan var 2008.

   Som sagt var det fyra år sedan jag var på Bokmässan sist, så jag blev glad när jag hade möjligheten att åka dit igen i år. Förra gången visste jag inte vad jag kunde förvänta mig, vilket gjorde det här besöket lite extra speciellt.

   Åkte hemifrån tidigt i lördags morse och på plats på mässan vid middagstid. Kanske inte den bästa tiden att anlända direkt, men det var inga problem med att komma in, trots en kö som kändes oändligt lång.

   Det första som slår en när man kommer innanför dörrarna är det enorma folkhavet som möter en. Intresset för det skrivna ordet i Sverige slår verkligen emot en på mässan. Vart man än vänder blicken är där människor, men det är klart, det ska till om där ska komma 99,000 besökare på fyra dagar.

   Där man går omkring bland de olika utställarna dras ens blick till allt mellan himmel och jord känns det som. Det är som utställarna ”tävlar” om vem som kan synas mest. I taket hänger stora plakat från t.ex. Bonniers, Piratförlaget eller Bokia, allt för att dra ens blick till sig.

   Sen är där de utställarna som har sina egna seminarier (eller vad man ska kalla det), författareintervjuer och sen är där de som presenterar nya böcker.

   Innan jag åkte upp, hade jag kollat upp på mässkartan var de olika utställarna jag ville besöka fanns, och jag tyckte jag hade en ganska bra uppfattning om var höll hus. Men oj, vilken skillnad det är när man kommer dit! På papper ser det inte vidare svårt ut hitta dit, men bland allt folk är det inte alltid så lätt.

   Men det lättaste sättet är att helt enkelt bara gå omkring däruppe, någon gång kommer man hitta dit man vill, och så hittar man även sådant som man kanske missat annars.

   Dock träffa jag inte på någon som jag kände, men i det folkhavet som där var, är det nog inte så konstigt, men det hade varit roligt träffa på någon sådär spontant!

   Det märks Bokmässan är viktig för författarna också. Det vimlar av kändisar känns det som. Jag såg bland annat Jan Guillou, Björn Hellberg, Herman Lindqvist och Karin Brunk Holmqvist. Där var helt klart många som jag missade, ska tilläggas.

   En sak som gjorde mig glad däruppe var att jag såg de gjorde reklam för läsplattor och e-böcker för folk som vill lära sig, eller testa på. Där är bokmässan ett utmärkt ställe göra reklam! För mig som är publicerad e-boksförfattare är detta en rolig sak att se. E-boken är inte så vidare stor i Sverige än, så all sådan här uppmärksamhet som de får på en mässa av det här slaget är utmärkt! 

Trögt framåt

21 sep. 2012

För en tid sedan fick jag rådet att jag skulle översätta ett av mina tidigare manus till engelska. Det är egentligen andra gången jag fått det rådet, så häromdagen fick jag för mig att testa, lite sådär på skoj. Tänkte jag tar första kapitlet, det är bara sex sidor så det borde inte innebära några större besvär. Tre sidor in känner jag att detta är ett jobb som kommer bli oändligt långt, och jag känner egentligen inte någon vidare inspiration till att göra det.

   Jag har översatt tidigare, från engelska till svenska, men aldrig något i den här storleksfattningen. En del uttryck och sådant där blir helt enkelt inte samma sak. Så jag tror detta är ett projekt som jag kommer att lägga på is – för en lång tid framöver. För ska jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt meningen med att översätta det. Det blir egentligen som att göra hela jobbet två gånger om.

Mitt andra projekt som jag håller på med, går också trögt, väldigt trögt. Problemet är att jag inte riktigt vet varför. Jag tycker att jag kommit fram till själva skrivstarten, men ändå får jag inte riktigt den där känslan när jag väl sitter där och ska skriva. Det måste vilja komma av sig själv, inte tvingas fram för annars blir resultatet inget att ha i slutändan.

   En del av problemet kan handla om osäkerhet från min sida. Jag har manuset planerat till kanske 70-80% nu, men det övriga kan ställa till det lite. Samtidigt vill jag inte planera allt in i minsta detalj utan vill kunna skapa ”kreativt” såkallat.

   Sen har jag även fattat ett beslut, dock inte helt fastslagit än, att detta kommer bli mitt sista manus med de här huvudpersonerna, i varje fall för en tid framöver. Det är en ganska underligt känsla, att redan nu sitta och fundera på att överge dem. Efter flera år med samma karaktärer så är det som att man ”känner” dem, och att då lämna dem till sitt, känns underligt. Men samtidigt tycker jag detta vore en bra tidpunkt att låta dem vara ifred för ett tag. Jag vill inte ”slita ut” dem, göra dem förutsägbara. Det återstår och se hur mina läsare reagerar, får jag reaktioner på det här inlägget t.ex. är det fullt möjligt jag ändrar uppfattning.

   Jag har andra projekt som jag skjutit på alltför länge som det är, som jag borde satsa på, eller rent av att testa en ny genre, det är alltid roligt och utmanande.

Den sista tiden har jag passat på att uppdatera min musikspellista till vilken jag skriver, för att se om det hjälper mig komma igång lite bättre. Och innan någon frågar, så är svaret nej, jag kommer inte avslöja vad som strömmar ur mina högtalare när jag skriver. Jag kan dock säga såhär pass mycket, att det är väldigt varierande!

Viljan att bli bättre

7 sep. 2012

Det finns bara ett sätt att utvecklas som skribent, och det är att skriva och åter skriva.

   Sedan jag fick I Stormens Centrum utgiven som e-bok, har jag arbetat på en uppföljare. Hittills har jag egentligen skrivet två nya uppföljningsmanus sedan dess, men ingen av dem har fått mig att säga, ”ja, just den här tror jag extra mycket på”. Desto fler jag skriver, ju mer kryper känslan sig på mig att manusen liknar varandra alltför mycket, och det vill jag inte. Det sista jag vill, är att mina verk ska vara alltför förutsägbara, något som jag kan uppleva att de blir just nu.

   Därför har jag bestämt att med det här manuset jag ska skriva härnäst, där ska jag ta ut svängarna, försöka överraska lite, ”gå tillbaka till grunderna” lite eller vad man ska kalla det. Tänker inte gå in på vad det betyder här, återstår att se om jag lyckas, och sen se hur mina läsare reagerar, förhoppningsvis positivt.

   Ett av mina problem är att jag ibland ställer orimligt höga krav på mig själv. Jag vill få ut för mycket och sen när resultatet inte blir som jag tänkt mig, kan hela projektet gå i stöpet. Det hoppas jag inte ska hända den här gången.

   Min vilja är jag ska utvecklas som skribent efter varje manus jag skriver, ibland lyckas jag så att även jag själv märker det, andra gånger känns det som jag tar ett steg tillbaka i stället.

   En annan sak jag även försöker göra är att utmana mig själv med skrivandet, testa nya genrer och så vidare, men även på andra sätt.

   För ett par år sedan nu, fråga en vän mig om jag inte kunde skriva in den personen i en mina böcker/manus. Det lovade jag att göra. Det är något jag aldrig tidigare gjort tidigare, försök basera en karaktär på en levande människa, det ställde helt nya krav på mig. Jag ville inte ta ut svängarna för mycket, eller för lite för den delen, jag ville ju personen skulle känna igen sig, förhoppningsvis i viss mån i varje fall.

   Det blev en riktig utmaning, men jag tror nog att jag lyckades ganska bra. Reaktionen jag fick, säger mig så var fallet. Om jag någonsin kommer testa göra något liknande i framtiden vet jag inte, men en gång kan jag i varje fall säga jag gjort det.

   Jag har ofta frågat mig varför det är svårare göra uppföljare? Svaret är att jag inte riktigt vet. Det räcker man ser en film, uppföljare har en tendens att inte vara lika bra som originalet. Varför? Åhöraren har större krav, det är det enda svaret jag kan komma fram till, för så är det för min del.

   I förberedelsearbetet till att det här nya manuset kan bli den ”officiella” uppföljaren, har jag försökt lägga ner extra tid på att fylla i luckor som dykt upp. Dock vet jag att när skrivprocessen väl kommer igång, kommer där att dyka upp nya, för det har där en tendens till att göra. Men det brukar för det mesta lösa sig under resans gång.