Skrivblogg

Prolog

28 aug. 2012

En intresseväckande prolog är en viktig inledning till varje manus, om man nu väljer att använda sig av en, vill säga.

   För min del tycker jag att själva prologskrivandet är en av de roligaste delarna med att skriva. Jag brukar skriva en prolog som utspelar sig flera hundra år tillbaka i tiden, men naturligtvis behöver man inte gå så pass långt tillbaka, det kan räcka med 10-20 år, om ens det. Det är helt upp till författaren.

   Egentligen kan jag inte svara på varför jag tycker prologen är en av de roligaste delarna, kanske är det för att man kan använda sig av obegränsat av fantasin, och att det är där som själva handlingen till manuset tar sin början.

   Jag lägger gärna lite extra tid på prologen. Det händer ganska ofta att jag först skriver själva prologen och sen låter jag den vara i ett par veckor, rent av månader, innan jag återvänder till den. Då läser jag om den med ”friska” ögon och ser om det är något som väcker mitt eget intresse, om det är något som jag skulle vilja fortsätta läsa. Om svaret på det är nej, om jag inte alls tycker att det håller måttet, händer det att hela manus läggs ner innan jag ens givit det en ärlig chans.

I mitt nya projekt, har jag kommit till precis den här tidpunkten. För inte så länge sedan skrev jag min nya prolog, den blev inte så lång, tror det var 5-6 A4-sidor men det är helt okej för min del. Jag vill för min del inte ha prologer som uppgår till 20 A4-sidor, jag vet andra författare som inte har något emot det, och för dem passar det kanske bättre. För min del har jag satt en gräns på max 10 A4-sidor, en gräns som jag aldrig överskridit – än.

   Så hur blev resultatet den här gången?

   Jag vet inte med säkerhet än, jag har läst igenom prologen en gång redan faktiskt. Det var betydligt tidigare än vad jag brukar, ska tilläggas. Min första tanke efter jag läst den var positivt så nu går jag vidare och fortsätta planera själva manuset. Det har jag naturligtvis redan börjat med sedan tidigare, men nu kan gå vidare till att fylla i luckorna som jag lämnat kvar. Det är lite svårt förklara, men jag lämnar gärna luckor i planeringsstadiet som jag låter fantasin fylla i när jag väl börjat skriva. Det är ett system som hittills fungerat bra för mig.

   Vad som kommer hända i det här manuset tänker jag inte ta upp här, det vore till att förstöra det roliga när manuset väl är skrivet.

   Dock kan jag säga det här, jag har större förväntningar på det här manuset än de sista två jag skrivit…

Inspiration

14 aug. 2012

Den absolut vanligaste frågan jag får från folk är: ”Var får du allt ifrån?”

   Mitt svar brukar bli en axelryckning.

   Det är en oerhört svår fråga att besvara. För min del, hämtar jag inspiration ifrån allt möjligt, ifrån artiklar jag läser, till ett livsöde jag hör talas om, fantasiskapelser…

   Jag skulle vilja gå så långt som att säga det är unikt för varje projekt. För att inte gå in på detaljer vad mitt nuvarande projekt handlar om, kan jag säga som så att det tog sin början ur en dokumentär jag såg, faktiskt för flera år sedan. Det jag såg då, har hängt i sedan dess någonstans långt bak i huvudet, där det legat och väntat på rätt tid ta fram det.

   Om jag ska ta ett exempel, kan jag välja min bok I Stormens Centrum. Den tog sin början faktiskt också den via först två dokumentärer och sedan vidare genom flertalet tv-inslag om piratverksamheterna runt Adenviken. Med det som en grundbult, eller hur man nu ska kalla det, läste jag på och byggde upp och om en ”piratvärld” som skulle passa för min handling.

   Jag kan inte säga till någon hur denne ska hitta sin inspiration. Det enda tips jag egentligen kan ge är att utgå ifrån något som intresserar en. Desto mer du finner något intressant, desto lättare är det att gå vidare och fördjupa sig.

   Personligen hämtar jag gärna inspiration ifrån vår historia. Det behöver inte vara något som förändrade världen, utan något som kanske binder ihop dåtiden med vår nutid. Min inspiration kan även komma från en plats, var som helst i världen, något med platsen drar till sig min nyfikenhet och det kan vara inledningen till något nytt och förhoppningsvis spännande.

   Inspiration kan som sagt komma överallt ifrån. Det handlar en del om i vilken genre man skriver också, skriver man t.ex. en självbiografi är det lite skillnad med inspiration mot om du skriver en deckare. Det är i och för sig ganska självklart.

   Nu börjar jag komma utanför ämnet, men jag hopps ni förstår lite grundtanken som jag försöker förmedla. 

Skapa en bokkaraktär

7 aug. 2012

I mitt nya projekt har jag kommit till en punkt där skapandet av minst två karaktärer är ett måste.

   Ett manus, eller en bok, hade inte varit något utan karaktärer och människor att fylla dem med.

   Så hur skapar man en bokkaraktär?

   Ja, det finns inget universellt svar på den frågan, alla författare har sitt sätt. Det finns dem som gör sina karaktärer väldigt detaljerade, som har checklistor de utgår ifrån, beskriver dem från kroppsbyggnad, ögonfärg, frisyr, politisk ståndpunkt och allt annat som gör en person till en person.

   Personligen föredrar jag att inte gå så hårt in i mina personbeskrivningar.

   Jag brukar beskriva mina karaktärer ganska allmänt, låta läsarens fantasi vara med och fylla i ”luckorna” eller vad man ska kalla det. Det är av den anledningen jag väljer vad jag kallar grunderna, kroppsbyggnad, ögonfärg, hårfärg och frisyr som en standard kan man väg säga. För att ge dem ett djup, eller göra dem mer verklighetstrogna, kan man ge dem en bakgrund som läsaren kan identifierar sig med.

   Men hur bestämmer man hur en karaktär ska se ut?

   Jag använder mig av olika metoder. Det beror helt på vilken roll karaktären kommer att spela i manuset för min del. Är det en person som jag vet att jag aldrig kommer att använda mig av fler gånger, brukar jag vanligtvis skapa den helt ur fantasin. Andra, kan jag dra inspiration ifrån levande människor, t.ex. ta ögonen från den personen, kroppsbyggnaden från en annan och så vidare.

   Sen finns där aspekten där man ger karaktären ett säreget drag, som ett synligt ärr, en tatuering, personen i fråga kanske haltar av en gammal skada? Listan kan göras oändlig, men det är ett bra sätt göra karaktären unik. Jag har själv använt mig av det.

   Allt som jag hittills har beskrivet är när allt kommer omkring bara grunderna för en karaktär, för vad är egentligen en karaktär utan ett namn?

   Är det något jag finner svårt så är det att bestämma ett karaktärsnamn. Speciellt om det rör sig om en huvudperson, för det namn man ger sin karaktär, det är det som personen i fråga alltid kommer att ha. Därför gäller det att välja med omsorg. Antar man lite kan jämföra det som att namnge sitt barn, men den liknelsen kan vara smått överdriven.

   Som tur är för mig i det här fallet, karaktärerna som jag behöver skapa, är inga huvudpersoner, utan mer av bifigurer, i varje fall den ena. Förhoppningsvis kan den ena bli en återkommande karaktär i framtida manus. Därför är denna person extra viktig att lägga ner tid på att skapa för min del.

   Det gör dock inte namnet mindre viktigt. Det finns orsaker till att författare inte döper sina karaktärer till t.ex. Anders Andersson eller liknande – om inte – det rör sig om en karaktär som bara dyker upp en gång, som ett vittne till en händelse, eller något liknande.

   Som sagt, det finns flera olika typer av karaktärer. Alla är unika och har sin del att fylla.

   Nästa fråga, hur många karaktärer behöver man ha?

   Den frågan är individuell för varje manus i min mening. Det viktiga är att inte ha för många, läsaren ska utan problem kunna följa dem alla utan att bli konfunderad eller blanda ihop dem. Det är inte alltid det lättaste. Som författare vill man ibland för mycket, i varje fall jag, och då blir det snabbt problem. Man ser det inte alltid själv, men läsaren kommer garanterat att märka det.

   Hur man skapar en karaktär är som sagt individuell. Detta är bara ett par exempel på hur jag går till väga. Desto mer man skriver, till fler insikter kommer man och hittar sitt sätt att förnya sig och förhoppningsvis utveckla sin talang för det skrivna ordet. Jag kan bara hoppas något av det här kan hjälpa någon vidare. 

Introduktion

3 aug. 2012

På den här bloggen kommer jag att skriva om allt som rör mitt skrivande, nya projekt som är på gång och även lite om hur min skrivprocess går till och så vidare.

   Kan redan nu meddela nästkommande projekt antagligen kommer att bli ett nytt Julie Morales-manus, dock vad det kommer att handla om är för tillfället en hemlighet. Vem vet, i framtiden kanske jag lägger ut ett smakprov.

   Jag har seden en tid tillbaka haft planer på att försöka skriva ett fantasymanus, jag har haft ett par idéer hittills men har inte fått ihop handlingen på ett tillfredsställande sätt – än vill säga.

   En av de bästa sidorna med skrivandet är när man kan testa något nytt, det är i och för sig en stor utmaning, och resultatet blir inte alltid bra, men lärdomen är viktig. Jag ställer stora krav på mig själv i mitt skrivande, är inte jag nöjd med resultatet hamnar manuset som ett ofärdigt projekt på hårddisken. Det har hänt mer än en gång ska tilläggas.

   För inte så länge sedan testade jag skriva mitt första deckaremanus. Resultatet i mina ögon blev halvhyfsat. Personligen tyckte jag det blev för enkelt att genomskåda, så det projektet kommer antagligen aldrig lämna hårddisken. Men lärdomen följer med mig.

   Jag hoppas du som läsare, kommer att finna innehållet här intressant nog att vilja fortsätta följa den i framtiden. Dock kan jag inte med säkerhet säga hur ofta den kommer att bli uppdaterad.