Skrivblogg

Fantasymanus del 1

27 nov. 2013

Såg det gått några veckor sedan jag bloggade sist nu. Okej, vad har hänt sedan dess? Jag har efter långt som länge skrivit färdigt första delen i min fantasytrilogi. Det var en annorlunda skrivupplevelse emot vad jag vant mig vid att skriva, men jag gillade hela processen. Tror aldrig jag planerat ett manus i den utsträcknigen som jag gjorde med detta innan jag började skriva. Märks det? Det hoppas jag.

   Avslutade första genomläsningen för ett par dagar sedan. Rensade bort cirka 3,500 ord från originalversionen. Där var som vanligt en hel del knäppa meningar som får en att fråga sig själv hur man egentligen tänkte när man skrev dem. Sen blir där ju alltid till att rensa bort en massa överflöd som inte behövs där. Nu kommer den att få vara i fred ett tag innan jag läser den igen, och ser hur mycket mer jag tycker där borde tas bort. Jag vet jag är en ”berättare” när jag skriver, så jag har det svårt att rensa mina manus, men jag tror det blir något lite bättre för varje nytt manus.

   Samtidigt som jag läste igenom manuset var jag orolig för hur början av manuset skulle låta, att det skulle vara släpigt, inte vilja komma igång om så vill kalla det, men jag tycker personligen inte det blev så. Där händer något i varje kapitel som för handlingen framåt, i varje fall i mina egna ögon. Får se hur det blir när någon utomstående har läst igenom det. Man blir tyvärr lite egenblind ibland.

   Och manuset i sin helhet? Jo då, för att vara första gången jag skriver fantasy är jag nöjd. Ni som läst mina tidigare inlägg vet vid det här laget vad jag tycker om namn och den här gången var inget undantag. Det är fortfarande svårt, och jag har lagt ner mycket tid och möda på dessa, till karaktärer och platser.

   Det är ganska lustigt. Har knappt hunnit avsluta det här projektet innan jag börjar fundera på nästa. Ska jag gå vidare med del 2 i trilogin eller ska jag satsa på något annat? Det är frågan det. Jag har en del idéer till del 2 men dem är långt ifrån så långt framkomna att jag direkt kan sätta mig och börja skriva på den. Och det andra projektet jag tänker på? Det är inte i heller så vidare långt framkommet. Finns en del uppslag men inget som är helt bestämt ännu. I vilket fall som helst väntar en del research vilket projekt jag än väljer.

   För övrigt så bär det iväg på Förfatarkväll idag. Förvisso inget som rör mina böcker, men det kan nog bli trevligt. Har aldrig varit på något sådant tidigare, så får väl se vad det ger! 

Helgkväll

2 nov. 2013

Då var det lördagkväll, och den här kvällen har man spenderat till att skriva färdigt ytterligare ett kapitel i nästa manus. Det är drygt en timme sedan nu ungefär (19:30) som jag satte punkt där, vilket känns skönt. Lördag brukar vara en dag som jag i normala fall skriver på under eftermiddagen, men idag kom där hela tiden andra saker i vägen men det blev gjort till sist i alla fall!

   Detta manus lever verkligen sitt eget liv. Jag brukar alltid planera i någorlunda detalj vad som ska hända och när det ska hända, lägga upp det i delar om man så vill kalla det, och nu håller jag på med den ”fjärde” delen. Det är slutdelen av manuset. Vid den här tidpunkten vet jag alltid i normala fall allt som ska hända, hur det ska sluta och så vidare, men inte den här gången. Jag blir hela tiden överraskad över vändningar som bara kommer när jag skriver, och nu väntar jag bara på att jag ska köra fast snart när det ska se till att avgöras. Det kan kanske avvärjas, för där är några små strån i huvudet till två små idéer hur det hela kan sluta.

   Därför är det också roligare och mer inspirerande att sätta sig ner och skriva. Det spelar ingen roll om det är lördagkväll eller vad det är. Det är inte direkt som man har något annat planerat. Den här världen där min story utspelas den här gången, suger fast mig när jag skriver. Min förhoppning är att mina läsare kommer få samma känsla av den som jag får, att de kommer gilla den lika mycket som jag gör. Det är något tiden får utvisa helt enkelt.

   Däremot börjar jag undra om det här manuset inte kommer bli det längsta jag skrivet, eller bland dem längsta i varje fall. Det är inget jag har full koll på, eller som jag någonsin strävar efter, men det skulle överraska mig om det är blir så pass långt, för det var något som jag aldrig räknat med. Jag vet jag nämnt det här i bloggen tidigare, men det får ni stå ut med! 

På gång

17 okt. 2013

Sedan en kort tid tillbaka är jag i färd med att skriva mitt första fantasymanus. I början kändes det som ett väldigt annorlunda sätt att skriva emot vad jag vant mig vid. Den känslan har emellertid försvunnit nu. Det känns mer naturligt nu eller hur man ska uttrycka det. Jag hoppas den känslan förblir under resten av arbetets gång.

   Min story har tagit fart och rullar på av sig själv, eller det var i varje fall vad jag trodde fram till för ett par dagar sedan när jag utan förvarning märkte jag stötte på ett litet hinder. Handlingen stannade till, jag vet mycket väl vad jag vil ska hända i den kommande delen av manuset, men steget ifrån där jag är nu, fram till dess, känns som ett svart tomrum. Jag har funderat hårt och länge på hur jag skulle kunna gå vidare utan att riktigt komma fram till det svaret jag vill ha. Det är viktigt för mig att något konkret händer i varje kapitel, så det inte bara känns som ”utfyllnad” eller vad man ska kalla det. Efter ett par dagars avstannande, tror jag att jag löst problemet men det återstår att se.

   Exakt hur långt kommen jag är håller jag för mig själv just nu. Mest för att jag inte riktigt vet, och för att inte sätta extra press på mig själv. Däremot kan jag säga att jag är nöjd med mina karaktärers utveckling såhär långt. Men samtidigt har jag upptäckt en del problem med dem, som jag inte riktigt bestämt hur jag ska lösa än, men själva huvudpersonens utveckling går på rätt håll, han kommer nog att bli precis som jag tänkt mig från början.

   Innan jag började skriva, tyckte jag att jag hade skapat alla de karaktärerna jag skulle komma att behöva, men precis som vanligt har jag insett att där finns sådana jag har missat under planeringsarbetet. Senast idag kom jag på ytterligare en karaktär jag skulle komma att behöva. Nu menar jag inte huvudkaraktärer, långt därifrån, men likväl viktiga karaktärer på sitt eget sätt.

   Den dagen manuset är färdigt ska det bli roligt läsa igenom det, se hur många missar man gjort och saker som behöver ändras. Inte allt för många hoppas jag! Där finns ett par orosmoment som jag har redan nu, men de håller jag för mig själv. När jag väl läser igenom vad jag skrivit, ska det förhoppningsvis rätta till sig själv, annars blir det till att skriva om särskilda partier, det har trots allt hänt för!

   Samtidigt vet jag inte hur verklighetstrogen den värld jag skapat är, jag har försökt göra den så intressant jag kan, med fantastiska och mystiska platser. Sen gäller det bara att binda ihop det hela till en helhet som fungerar. Jag ritade helt enkelt upp min egen karta för hand där jag markerat de platser och städer där handlingen kommer utspelas. Redan vid flera gånger hittills, har jag gått tillbaka denna karta för att låta den guida mig eller vad man ska kalla det.

   Men kommer det här arbetet att bli en fantasytriologi som det var tänkt från början? Jag kan väl säga som såhär att jag redan nu har en del funderingar till hur ett uppföljande manus till det här kan se ut, jag vet inte allt som kommer hända där, naturligtvis, men jag har en ganska generell bild av det i varje fall. 

Textredigering

25 sep. 2013

Varje gång jag sätter punkt för den sista meningen i ett nytt manus känner jag lättnad, och en uppfyllnad att ytterligare ett manus är klart. Det första som man tänker på, är har jag lyckats bra den här gången? Vad kommer mina läsare att tycka? Man vill nära inpå ge ut den på studs, men fullt så enkelt är det tyvärr inte. Först ska det läsas igenom, och så ska det korrekturrättas och så läsas igen efter korrekturrättningen.

   Det är här man kommer in på nästa aspekt, textredigering. Personligen tycker jag det är bland det jobbigaste med skrivandet, men kan man det bra, vilket kräver massiv träning har jag insett, blir resultatet väl värt mödan. Alla har ju inte tillgång till en professionell redigerare, vilket man kunde önska vore fallet.

   Vad ska man tänka på vid textredigering? Det är olika för varje person. För min del, handlar det mest om att jag har en förmåga att beskriva händelser och situationer på ett övermålande sätt. Jag fyller i sådant som läsaren instinktivt förstår. Det har sagts mig jag har ett väldigt bildrikt språk och berättarglädje. Detta är i och för sig bra, men när det kommer till textredigeringen kan det bli jobbigt, för då ska det rensas bort en hel del text.

Som exempel. Detta är ett utdrag ur min bok I Stormens Centrum. Detta är min egen redigering, som jag gjorde och var nöjd med då:

Han sprang. Han visste inte vem som jagade honom. Bakom sig hörde han klampande fotsteg från minst tre förföljare – de närmade sig snabbt.

   Svetten rann i Juan Galindos panna samtidigt som han svängde till vänster. Det enda han kunde göra var att fortsätta springa, försöka förvilla sina förföljare. Han kastade en hastig blick över axeln lagom för att se två män komma efter honom. Den främste var mörkhyad, en lång muskulös man med blonda rastaflätor hårt bakåtkammade mot nacken. Hans mörka ögon lyste av ilska.

   Juan var övertygad att de varit tre från början. Vart hade den tredje mannen tagit vägen? Han hade inte tid att tänka. Vid första gatukorsning svängde han höger innan han snabbt svängde höger igen, vid närmaste avtagsväg. Han beräknade avståndet till förföljarna till tre hundra meter. Det var omöjligt att de sett honom svänga. Juan fann sig själv i en gränd, intill ett tre våningar högt parkeringsgarage av betong.

   Trots sin ålder på 31, var Juan utpumpad. Han gissade att jakten pågått i åtminstone två, kanske tre kilometer. Han hade alltid sett sig själv som en vältränad människa, men om sanningen skulle fram, var hans kondition inte lika bra som den borde vara. Han stack in handen i innerjackan på vindjackan. Tyngden i innerfickan förvisso honom att den fortfarande låg kvar.

Och detta är samma text efter professionell hjälp:

Han sprang. Han visste inte vilka som jagade honom. Bakom sig hörde han fotsteg – de närmade sig snabbt.

Svetten rann i hans panna. Det enda han kunde göra var att fortsätta springa, försöka förvilla sina förföljare. Han kastade en hastig blick över axeln och såg två män. Mannen närmast honom var lång, muskulös, med blonda rastaflätor hårt bakåtkammade mot nacken. Hans mörka ögon lyste av ilska.

Juan var övertygad om att de varit fler från början. Vart hade den tredje mannen tagit vägen? Det fanns inte tid att tänka. Han vek av in i en gränd och fann sig stående intill ett tre våningar högt parkeringsgarage av betong. De kunde omöjligen ha sett honom svänga. Han stack in handen i innerfickan på jackan. Tyngden förvissade honom om att han inte hade tappat den.

När man jämför de båda texterna ser man en avsevärd skillnad. Första gången jag läste igenom manuset efter den här hjälpen, kunde jag inte låta bli att tänka, ”varför skrev jag inte såhär från början?” Svaret på det är ganska enkelt egentligen, det gjorde jag, bara det att jag la till alldeles för mycket övrig text som helt enkelt inte behövdes. Min originaltext innehöll 216 ord, den redigerade 133. Trots skillnaden, är innehållet i texten densamma i stort sett. Alla de viktiga aspekterna för att föra handlingen framåt är kvar.

   Efter det här manuset har jag försökt ta till mig allt jag lärt mig, göra det bättre. Lyckas jag? Nej, inte helt, men betydligt bättre än tidigare i varje fall. Visst händer det fortfarande att jag i ett skrivrus kan göra något som borde vara en kort text alldeles för lång. Det bästa rådet jag kan ge rörande det här, är att låta någon utomstående som verkligen kan det här med textredigering läsa ens text och ge synpunkter på vad man ska tänka på. Och sen får man helt enkelt försöka själv. 

Teckensnitt, teckenstorlek & radavstånd

7 sep. 2013

När jag skriver ett nytt kapitel i ett manus brukar jag som standard använda mig av Times New Roman. Varför det har blivit så vet jag egentligen inte, det är något jag vant mig vid och det är ett teckensnitt som fungerar för min del. Själva storleken på texten brukar jag ha i nivå 12. Den finner jag lagom, är varken för stor eller för liten utan man kan skriva på utan problem.

   När det kommer till radavstånd är jag lite delad. Där finns dem som föredrar att ha ett radavstånd på 1,5 just för att texten blir luftigare och lättare att följa. Jag har testat detta vid flera tillfällen, men aldrig riktigt gillat det. Det kan förvisso vara bra att ha om man t.ex. har et färdigt manus som man sen skriver ut och vill läsa på papper så kallat. Då har man marginalen till att kunna skriva förändringar man vill göra sen, eller om man skriver ut det för att en tredje person ska läsa ens text.

   Personligen föredrar jag egentligen att helt hoppa över radavståndet, ha standardinställning med packad text eller hur man ska beskriva det. Det låter kanske konstigt, men jag gillar hur det ser ut på sidan när texten en kompakt och det inte ser ut som man skriver på varannan rad om det kan göra när man har dubbelt radavstånd. Men det är något man själv får bestämma, man får helt enkelt testa sig fram och se vad man själv gillar.

   Däremot när det kommer till en färdig text, alltså en som ska bli till en färdig inlaga, där gör jag ändringar i vilket teckensnitt jag använder. Min standard har blivit Book Antiqua, vilken jag av någon anledning har lärt mig att gilla. Till en inlaga ändrar jag även teckenstorleken till nivå 10, vilket jag finner lagom för en inlaga i A5-format som jag använder mig av. Med dessa inställningar brukar jag få cirka 300 ord per sida.

   Radavståndet ändrar jag inte heller här. Lika mycket som det kan handla om att hålla antalet sidor nere, handlar det om att jag inte hittat ett radavstånd jag lärt mig att gilla än. I framtiden kan det dock komma sig att jag kommer lägga till det, men det återstår att se.

   Detta är lite hur jag tänker och hur jag använder mig av teckensnitt, teckenstorlek och radavstånd. Som jag nämnde tidigare, får man testa sig fram och se vad man gillar. 

Tiden går

21 aug. 2013

Oj, såg det var ett tag sedan jag uppdaterade min blogg nu. Tiden har en förmåga att alltid röra på sig, och det finns inte alltid något nytt att skriva om har jag insett. Det är kanske på tiden att jag lägger till något nytt inlägg hur min skrivprocess går till, men exakt vilket steg det ska bli vet jag inte riktigt. Om där är något ni läsare undrar över som läsare denna blogg, kommentera gärna, eller kontakta mig, så ska jag försöka svara efter bästa förmåga.

   Det är samtidigt roligt att se jag snart kommit fram till ett delmål i antal besökare på hemsidan. Det saknas bara cirka 130 besök till innan målet är uppnått, något som jag hoppas kommer ske inom en snar framtid. Lika roligt är det är att se den här hemsidan även får ett par internationella besök då och då, från bland annat USA, Tyskland, Danmark, Finland och England.

   Häromdagen fick jag ett paket på posten med de första exemplaren av min nya bok, Mannen Bakom Ridån. Det är cirka en månad sedan jag beställde dem, och det är alltid spänt att gå och vänta på hur böckerna väl ska bli som tryckta. Detta är min tunnaste bok än så länge, men jag har aldrig något antal sidor mål när jag skriver. Det får bli så långt eller kort det blir helt enkelt. Själva boken såg bra ut annars, jag är mycket nöjd med resultatet. Nu ska det bli intressant att se vad mina läsare säger, det är alltid lite spänt i början innan responsen börjar komma in, men jag antar det är lite det man ser framemot när man skrivet en bok, på sätt och vis.

   Men allt är inte bra. Jag satte mig och skulle skriva ett par sidor idag på min nya laptop, och naturligtvis ville den inte riktigt som jag ville. Den startade men skärmen blev genast svart och bara muspekaren syntes, sen hände där inte mer. Men, som tur är, har man sin gamla trotjänare den stationära datorn där man kan skriva, men jag vill gärna kunna variera mellan dem båda och inte vara bunden till en specifik plats jämnt och ständigt. Och vad som också är tur, är att jag inte har något sparat på min laptop, utan allt arbete lite säkert undansparat på ett USB-minne. Något som kallas backupkopia är något som jag genom åren lärt mig att uppskatta. Det är kanske inte alltid så roligt att behöva göra, men det är verkligen praktiskt, speciellt i situationer som denna. Förhoppningsvis är detta bara något litet problem där jag tryckt på något konstigt som kan lösas utan att den ska behöva lämnas in för service.

Med den nya boken hemma, la jag upp dem i kronologisk ordning bredvid varandra. Det har blivit en del av det nu, och fler kommer där bli i framtiden, hoppas jag. Vem vet, kanske borde man satsa på att försöka få dem omgjorda till e-böcker också? Kanske inte alla, men ett par av dem? I Stormens Centrum finns naturligtvis redan som e-bok, men inte dem andra. Så känner du bara för att testa en av mina böcker, så går det bra att låna den som e-bok på biblioteket. 

Fiktiv värld

1 aug. 2013

De sista veckorna har där inte blivit mycket gjort på skrivandefronten. Där har varit mycket sjukdom inom familjen som har gjort det svårt att koncentrera sig på det nya projektet. Nu är det emellertid på rätt väg igen, så nu gäller det bara att ta tag i skrivandet igen, eller förberedelsearbetet egentligen, för något skrivande har där inte blivit gjort på några månader nu.

   Så hur långt har jag egentligen kommit med förberedelserna nu då? Jag vet inte riktigt faktiskt. Jag har skapat ett antal karaktärer som jag känner mig nöjd med. Däremot kommer jag med jämna mellanrum på att jag kommer behöva nya karaktärer här och där, så alla är fortfarande inte skapta än, men det kommer med tiden.

   Det största problemet är dock att skapa den fiktiva världen där handlingen kommer att utspelas. När jag från början satte mig ner med idéen till det här projektet trodde jag att det skulle räcka med ett tiotal städer och platser, men jag har senare insett att det inte kommer räcka på lång väg. Sammanlagt har jag skapat en handfull städer som det ser ut nu, vilket har varit roligt. Här kan jag ta ut svängarna ordentligt, skapa platser med sin egen unika utformning. Egentligen är det inte så svårt, ”utforma” städerna, snarare är problemet att namnge dem. Namnet måste vara unikt, men samtidigt passa ihop med de andra namnen jag har och så vidare.

   För att underlätta saken, har jag skissat upp en karta på papper med alla städer, skogar, berg och så vidare utritade. Jag har redan fått göra om det hela från början en gång, och det är inte omöjligt att jag kommer få göra om det några gånger till innan jag är helt nöjd. Men i vilket fall som helst, så ser jag problem i framtiden, när jag måste digitalisera kartorna, för det vet jag inte alls hur det ska gå till, men det är ett problem för framtiden.

   Sen kommer det till nästa problem, att namnge min fiktiva värld. Till det har jag några förslag vid det här laget, så det gäller bara att välja ut det som jag tycker passar bäst vid senare tillfälle. 

Mannen Bakom Ridån

13 juli 2013

På Interpol har man under de senaste åren hört rykten om en professionell mördare – en lönnmördare. Man har inget signalement, inga spår, bara ett alias, ”Svensken”.

Interpolagenterna Clement Guillon och Michelle Clavier, kommer genom två spektakulära mord den hemlighetsfulle mannen på spåret. I en värld med egna lagar och bestämmelser, där pengar kan avgöra en människas öde, kastas de in i en rad oväntade situationer.

   Med assistans av den svenska Säpo-agenten Jenny Wedell, börjar de nysta i ryktena. Informationen de får fram, får alla inblandade parter att inse vikten av ett nära samarbete för att en gång för alla förhindra fler mord, och gripa den lejde mördaren. Ska de lyckas?

Den första delen till en ny serie böcker de kommande åren.

   Handlingen kommer pendla mellan Sverige och varierande länder, med både återkommande karaktärer såsom nya bekantskaper.

 Provläs: http://www.kapitel1.se/daniel-jensen/mannen-bakom-ridan

Beställ boken här: https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=60520

Uppdatering

30 juni 2013

Det har inte hänt vidare mycket med projektet på sista tiden. Jag har fokuserat på att skapa karaktärer, vilka en del nu är färdiga som jag tycker det. Dock återstår där att skapa platser, så som städer och andra viktiga ställen. De flesta har jag emellertid i huvudet, det gäller bara att skapa detaljerna som gör dem till unika.

   Sedan återstår där att göra det andra arbetet, det vill säga göra en tydlig bild över handlingen. När jag planerar ett nytt projekt, skapar jag alltid i huvudet en början, en mittdel och ett slut. Den här gången ska jag emellertid prova att göra det hela på ett lite annorlunda sätt. Jag ska försöka skapa en helhetsöversyn redan från början så jag vet direkt vad som ska hända härnäst, något som jag inte alltid gör annars. Det kommer bli lite mer komplicerat, men samtidigt kanske det gör själva skrivprocessen något snabbare, vad vet jag?

   Och handlingen då? Där vet jag inte riktigt om jag är färdig än. Själva huvuddragen är klara, så långt är jag säker, men efter det vet jag helt enkelt inte än. Jag har vid det här laget lagt det mesta av mitt fokus på karaktärer och platser. Det svåraste har varit att komma på namn, så på grund av det, har handlingen hamnat lite på efterkälken. Jag har min grundhandling, det som hela projektet bygger på, men det kommer behövas så mycket mer än det jag har nu. Jag vill inte att det här ska likna något annat som jag har skrivit tidigare, och om det fortsätter som det gjort hittills, kommer det verkligen inte göra det i heller!

   En tanke som har slagit mig de sista två veckorna, är en karta, något som jag kanske kommer behöva? Men hur ska en sådan se ut, det är den stora frågan, och hur ska jag skapa den? Det finns ju inte direkt någon mall eller program som jag känner till där man kan fabricera sin egen karta. Så vilka alternativ återstår då? Skapa sin egen kanske? Jag har tänkt på saken som sagt i ett par veckor, och kanske kommer det bli så i framtiden att jag får rita den förhand och scanna in den sedan?

   Nåja, det är något som inte behöver bestämmas nu. Dessutom är mina konstnärliga talanger långt ifrån så bra som dem hade behövt vara för att göra något sådant. Men testa går ju alltid förvisso…

Redigering

11 juni 2013

Redigering är alltid en nödvändighet, det är något som det känns som man kan hålla på med i en mindre evighet innan man blir nöjd, eller, i varje fall jag.

   På sistone har jag suttit och gjort just det. Ibland är det svårt, ibland lätt, det beror lite på. Personligen är jag petig, jag tycker inte om när det t.ex. bara blir två tre rader kvar på en sida, då vill jag gärna försöka redigera om texten så det inte blir så.

   Den här gången har det inte varit något undantag. Dock har jag beslutat mig för att lämna texten som den är nu, eller det lutar åt det i varje fall. Där är fortfarande ett par kapitel med endast ett par rader på sista sidan, men det får nog bli så den här gången.

   Det enda som egen återstår för min del nu, är att fatta ett par beslut rörande de första och sista sidorna i boken, men dem lämnar jag nog som dem är nu.

   Så när jag redigerar, vad är det då som jag redigerar bort? Mitt problem när jag skriver, är att jag ibland, eller ofta, beror väl lite på, är lite för övertydlig när jag skriver. Därför försöker jag rensa bort ”överflödig” information, sådant som läsaren redan har förstått utan att jag måste skriva ut det. Det kan vara ganska svårt ibland, men ibland när man läst om texten ett par gånger, så upptäcker man meningar som egentligen inte behövs, och tar helt enkelt bort dem. Jag kan tyvärr inte ge något rakt exempel på en redigering jag gjort, men det är i stort sett så det går till.

I övrigt vet jag inte riktigt vad man ska säga. Mitt nästa projekt går långsamt framåt. En del namn är valda nu, (tror jag i varje fall) och handlingen fortsätter utvecklas. Nu när värmen slutgiltigen kommit är det svårt motivera sig sitta och syssla med research. Dock har man alltid laptopen som man kan ta med sig ut och sitta där och göra det, men det har jag av någon anledning inte testat än. Däremot har jag börjat läsa igenom allt som jag tagit fram hittills, och det kommer ta lång tid att sammanställa vad jag vill använda mig av och vad som är överflödigt. Det vanliga är att jag tar fram alldeles för mycket information och sen sållar bort åtskilligt. Men hellre för mycket än för lite! Där kan alltid finnas någon detalj man missar annars, och antagligen är där sådant som jag missar i alla fall.

   Det som jag fortfarande upplever som det största problemet med det här fantasyprojektet är namn. Jag har suttit och ”lekt” med bokstäver och testat olika kombinationer för att hitta namn jag gillar. En del har tillkommit på det sättet, men för det mesta än så länge, så har jag valt namn med lite äldre framtoning, om man vill kalla det så, i varje fall vissa av dem. Det viktiga, tycker jag, är hur dem låter, och hur dem passar in i handlingen. Det kommer nog lösa sig med tiden. Det som jag emellertid måste undvika, är att välja namn som liknar varandra för mycket. Då blir det bara konstigt, och läsaren har svårt urskilja vem som är vem. 

Beslut

25 maj 2013

Detta har varit en vecka som har varit, ja, både upp och ner. Fick ett besked i slutet av veckan som påverkar hur min höst kommer att se ut, vilket nu gör att jag måste tänka i helt nya banor hur den kommer bli. Att man aldrig kan lära sig att det aldrig blir som man tänkt sig från början! Det är bara till att ta nya tag och fokusera på något annat den här hösten, så vi får se vad den kommer innebära nu.

   Över till lite roligare saker! Fick tillbaka ett manus från korrekturläsning, alltid lika roligt och intressant att läsa igenom det igen efteråt. Märker skillnaden direkten, och ibland är det så jag undrar varför jag själv inte skriver så från början!

   Detta resulterade samtidigt i att en vilande fråga kom i dager igen. Nämligen manusets titel! Det är ett lika jobbigt beslut varenda gång det är dags att välja en. Har för det mesta en arbetstitel under skrivandets gång men som sen ändras till något nytt när projektet närmare sig publicering/färdigställande. Men den här gången har jag haft svårare än vanligt bestämma mig för en. Kanske beror det på att detta är sista gången jag skriver om de här karaktärerna för en tid framöver, jag vet inte. Det slutade med att jag hade ett A4-ark med dubbla spalter med olika förslag där jag slängde runt med orden och testa olika kombinationer, men nu har jag kommit fram till en som jag tycker passar.

   Nämligen följande: I hemligheternas spår

   Och här kommer ett litet smakprov/baksidestext:

1944.

Stillahavskriget råder. Ett nerskjutet spaningsplan sätter hjul i rörelse som kommer att påverka människors liv även i framtiden.

2012

Arkeologen Julie Morales har dragit sig tillbaka från livet som fältarkeolog och innehar nu en befattning på ett lokalt museum. Ett livsförändrande besked får henne att inse att hennes liv aldrig mer kommer att bli sig likt. Samtidigt presenteras hon för ett 70 år gammalt mysterium vilket väcker hennes fascination till den grad att hon ger sig ut på ytterligare en fältexpedition.

   Vad hon inte vet är att det finns krafter där ute som inte vill se henne lyckas och som till varje pris vill skydda en hemlighet. En hemlighet som kan skaka om världen om den kommer till allmänhetens kännedom.

Nu återstår där bara att göra inlagan färdig och besluta om hur omslaget till denna ska se ut, och sen är den redo för publicering! 

Fantasy

11 maj 2013

Som jag tidigare nämnt, säkert vid flera tillfällen den här gången, har jag bestämt mig för att någon gång i framtiden skriva fantasy. Den tidpunkten tror jag har kommit nu.

   För ett par veckor sedan slog idén ner hos mig och sedan dess har jag försökt få rätsida på saken. Grundidén har skrivets ner, dock inte så mycket, max tre A4 sidor för hand vilket inte är mycket. Det mesta där handlar även om inledningen till manuset, men jag känner att när jag läser det så ser det förvånansvärt bra ut, i varje i mina ögon. Samtidigt har jag lagt till en del händelser som jag vill ha med, men dock inte var i manuset. Slutet och så har jag inte funderat närmare på än, det återstår som sagt åtskilligt med jobb innan man kan komma så pass långt i planeringen.

   Ett problem nu, är egentligen att jag inte vet speciellt mycket om fantasy som genre. Naturligtvis har jag läst en del fantasy, sett filmer och så vidare, men vet jag tillräckligt för att klara av att skriva ett fantasymanus? Det är den stora frågan. I min researchpärm nu, sitter säkerligen hundra sidor text som ska läsas och studeras för att det här projektet ska kunna genomföras.

   Man kan ställa sig frågan, varför ger jag mig på det här överhuvudtaget? Ja, varför inte? Jag tror att jag någonstans inom mig har något som jag kan få ner på papper och göra det till något bra. Och om det inte blir bra, då är det inte mer med det. Det vore inte första gången som jag låter ”arkivera” ett manus för att jag inte är nöjd med slutresultatet.

   Ett problem som jag alltid har när jag skriver är namn. Det, om något, har jag märkt redan nu kommer bli mitt största problem. Jag har slagit upp en del namn på nätet för att kolla dem, olika kombinationer och så vidare. Det jag vill ha och behöver, är ett namn som är unikt, som direkt när någon sedan hör det, kopplar det till mitt manus, som Frodo i Sagan Om Ringen t.ex.

   Andra problem är att jag måste komma på ett namn till mitt land där handlingen kommer utspelas, och sedan namn på mina städer och platser runt omkring i det här landet. Om där är någon som sitter inne på något bra namn eller så som ni vill dela med er av så hör gärna av er!

   Samtidigt är detta en del av grejen med att skriva fantasy, att man verkligen får använda sin fantasi och kreativitet på ett annat sätt än vad jag är van vid. Det blir helt klart en utmaning, men jag ser framemot den. Själva skrivande delen av det här projektet kommer ta lång tid, säkerligen blir det inte färdigt i år om inget extravagant händer.

I övrigt har jag för nuvarande två manus som snart är kompletta. Till det ena manuset saknas endast omslaget och sedan är det redo för publicering, som troligen kommer ske i sommar. Det första manuset som har titeln Mannen Bakom Ridån, är möjligen inledningen på en ny serie manus, men jag är inte riktigt säker än, återstår först att se reaktionerna på det här första.

   Det andra manuset kommer jag snart få tillbaka från korrekturläsning, och det betyder att snart även det kommer vara färdigt för publicering om jag nu väljer det alternativet för manuset. Det är till skillnad från det andra, avslutningen, eller uppehållet, för Julie Morales-manusen. Det har kommit till den punkten nu där jag känner, att de karaktärerna behöver vila från mig, men vem vet hur jag känner om ett år eller om ett par månader från nu? Någon gång i framtiden kommer en uppföljning i varje fall, det är jag övertygad om!

Bästa skrivstället

25 apr. 2013

Att hitta det bästa stället att skriva på, är olika för alla. Där finns dem som föredrar att sitta hemma och skriva, andra vill ha ett kontor, sen finns där dem som kan tänka sig sitta varsomhelst och skriva. Där finns dem som helst ”isolerar sig från välden” i en stuga eller något för att skriva ifred. En tilltalande tanke för somliga kanske, man får helt enkelt testa sig fram till man hittar den plats där man trivs bäst.

   När jag först började skriva, ville jag inte känna mig bunden till att behöva sitta vid min sationära dator, jämnt och ständigt. Så istället införskaffade jag en laptop, som jag endast skulle ha till skrivandet. Det gick bra ett tag, ändå till jag slet ut tangentbordet på laptopen. Har märkt jag har en tendens att skriva ganska ”hårt” och gärna sliter ut mina tangentbord med jämna mellanrum. Tyvärr är det ju inte så lätt att byta tangentbord på en laptop, så det blev till att flytta tillbaka till den sationära datorn, som jag nu använt de sista åren. 

   Den sista tiden har jag emellertid börjat fundera på att återigen skaffa en laptop. Under sommarmånaderna blir där inte gärna mycket skrivet för min del. Det är inget vidare sitta inne i ett varmt rum och försöka jobba och få till ett bra manus, när man hellre kan sitta ute och njuta av sommarvärmen. Jag har även märkt att mina sommarprojekt aldrig brukar bli bra i heller. Inte för jag tror det har med var jag sitter och skriver, men det kan säkert underlätta om man inte tvunget är bunden till en specifik plats. Tänk om man kunde ta med sig datorn och gå ner till stranden och sitta och skriva ett tag? Härlig tanke i varje fall, kanske inte vidare praktiskt…

   Ett råd har jag emellertid oavsett vilken plats man väljer att sitta och skriva på. Glöm inte att göra minst en backupkopia på vad du skrivit, och då menar jag inte i en mapp på hårddisken bara. Gör det typ på ett USB-minne eller något, och gör det fortgående. Har du skrivit mycket en dag, gör då en kopia innan du stänger ner för dagen! Detta är kanske ett ganska löjligt råd, som där säkert finns dem som tycker är just löjligt, eller självklart, men nu är det i varje fall sagt i vilket fall som helst. 

Stiltje

7 apr. 2013

Tiden mellan två manus kan kännas som stiltje. Man har precis avslutat ett projekt, och man vet inte riktigt hur man ska gå vidare, man får en tomhetskänsla som borrar sig in i en. Eller, det är så det är för min del i varje fall. Jag har hamnat i en sådan just nu. Efter att ha skickat iväg mitt sista manus till korrekturläsning känns det onekligen konstigt, att inte längre ha något att skriva på. Vid sådana tillfällen brukar jag ibland ta tag i en novell eller något annat bara för att komma över känslan till en viss del. Den här gången har jag dock inte gjort det – inte än – i varje fall.

   I normala fall brukar jag inte vilja kasta mig in i ett nytt projekt, såhär direkt efter avslutat ett annat. Ett skrivprojekt är en utdragen process och det kan tära en del på en ibland, eller på mig i varje fall. Humöret går upp och ner, beroende på hur bra det går med skrivandet, hur många och vilka problem man råkat på och så vidare. Vad man skulle behövt efter ett avslutat projekt är typ en semester eller något, där man kan fokusera på något helt annat. Tyvärr, är det enda som händer i mitt fall är att jag börjar tänka på en massa andra saker, men det är inget jag tänker gå in på här.

   Den sista tiden har jag emellertid börjat med lite research på vad som kan bli ett nytt projekt. Det återstår alldeles för mycket jobb i nuläget för att kunna avgöra om där verkligen kan bli något av det här. Jag har börjat läsa in mig på ämnet, börjat göra karaktärsbeskrivningar, kanske lite tidigt att göra det, men jag känner att det är bättre göra dem i omgångar än att behöva göra dem alla på en gång. Det ger samtidigt lite variation i arbetet så kallat.

   Samtidigt kan jag inte låta bli hysa lite oro för det här projektet. Där är en speciell press på det här projektet som jag inte lagt på mig själv tidigare. Uppfatta det inte fel, jag lägger alltid press på mig själv och försöker utföra mina projekt efter bästa förmåga, men den här gången är där en känsla i det hela som aldrig tidigare. Får väl se hur det hela kommer utveckla sig, om det blir något av det, eller om det helt enkelt stannar kvar i researchfasen. 

"Blurp"

19 mars 2013

I förra veckan fick jag en förfrågan att skriva en s.k. ”blurp” av författarkollegan, Mari Åberg. Det var första gången för min del, så det var något nytt och en kul grej bli tillfrågad.

   För den som inte vet vad som menas med en ”blurp”, kan man säga det är ett kort, uppskattande uttalandet om ett manus/bok.

   Måste medge jag var tvungen kolla upp det lite, efter jag tagit på mig att göra en. Först trodde jag det skulle vara något som skulle vara hur svårt som helst men efter jag väl börjat läsa så var det som det bara kom till mig, ungefär som när man sitter och planerar ett nytt manus själv antar jag. Jag läser i varierande genre, men man vet ändå aldrig riktigt vad man kan förvänta sig. Det tog två dagar för mig läsa igenom det här manuset, och sen var det bara att samla tankarna ett par timmar och sen var det klart.

   Så höll ögonen öppna efter: Och kvar stod en röd resväska av Mari Åberg, helt klart läsvärd i mina ögon!

För min egen del har jag lämnat iväg ytterligare ett manus till korrekturläsning. Det känns lite konstigt, för jag har sagt det här kommer bli sista manuset med de här karaktärerna för en tid framöver, och det känns motigt. Men frukta inte, en dag kommer de att komma tillbaka på ett eller annat sätt, det är jag övertygad om!

   Manuset har även fått sin första ”utomstående genomläsning” nu som jag kallar det när jag låter någon annan läsa igenom det för första gången. Jag måste erkänna att jag hade lite tankar på hur jag trodde reaktionerna skulle bli, och vissa av dem som jag trodde skulle komma kom, andra inte, men det är väl som vanligt antar jag. Allt kan inte bli perfekt direkt, det säger sig själv. Däremot tror jag att där kommer bli en hel del att ändra nu i efterhand, med korrekturläsning och så vidare. Sen är där andra praktiska saker som ska lösas, precis som vanligt.

   En sak som jag oroade mig för med det här manuset, var handlingen, eller kanske inte handlingen på det sättet, men att det skulle kännas utdraget och långsökt, men de reaktionerna har jag inte fått än. Det betyder emellertid inte att de inte kan komma senare… ibland behövs det reflekteras en liten tid innan beslut kan fattas.